När juni är som vackrast
Såg att Rödbläran blommade under min löprunda på torsdag efter jobbet. Plockade med mig en näve. Något att pryda tvättstället med.
När jag springer reflekterar jag som bäst. Nu var det tal till sexorna som skrevs i mitt huvud medan jag avverkade km efter km.
Fint, med lite blommor tycker jag.
En svart klänning i mjukaste tunna bomullstyget fick bli min skolavslutningsklänning i år.
Gamla sandaler fick duga, har inte köpt nya skor på eviga tider.
När jag körde in till skolans parkering tidigt den här morgonen vajjade inte flaggan som den brukar,
-oj, har någon glömt, tänkte jag.
Ingen hade glömt. Flaggan gick inte att hissa denna skolavslutningsdag, något hade brustit. Oavsett flagga eller inte är det något speciellt med den här dagen varje år. En dallrande spänning som känns i luften så fort man trippar in genom entrén.
Jag satt till midnatt med att skriva tal till årets sexor. Talet var nästan färdigt i tanken efter min löprunda, men först blev det ett brev till alla vårdnadshavare om året som gått. Roligt, är det, att skriva dessa tal och sommarbrev.
Varför gjorde jag det så i sista minuten då? Livet kom emellan, en knökfull vecka på jobbet, med det ena som avlöst det andra.
Jag var barnvakt en timme hos mina barnbarn efter min egen löprunda, medan mamman och pappan var ute och sprang. Jag vet ju hur skönt det är med löpning, och minns att vi själva sällan hade barnvakt, eftersom vi inte hade vare sig mor- eller farföräldrar här i stan. Alltså cyklade jag ner till dem på störten då min son ringde och frågade snällt om jag hade tid, och jag tog mig tid, så klart. Olivia som avverkat sitt första skolår, går ut förskoleklass i dag, läste en bok åt mig och hennes lillebror som hon hade skrivit själv med fina bilder till. Lillebror ville att hans pappa skulle komma, men somnade efter en liten stund trots att det var farmor som nattade honom. Gullungar!
På vår skola har det varit fest varje dag den här veckan. Föräldrar som kommit med den ena godsaken efter den andra.
På onsdag då jag hade Förvaltningsdag, via teams nu för tiden, var det någon/några som lämnat en massa goda tårtor i personalrummet. Tur för mig, att jag inte var på skolan då. Jag älskar tårta, och efter en vecka som denna var det bara bra att jag inte frestades med ännu mer gott.
Alla pedagoger på skolan blir extra glada av denna generositet och det är dom verkligen värda efter ett skolår med allt vad det innebär.
Tack alla fina föräldrar, som låter oss handleda era barn genom de första och mest spännande skolåren i livet!
Skolan var pyntad och fin.
Jag hade bara tagit steget in på mitt kontor, då jag fick bud om att skriva intyg till elever att de gått på vår skola det här läsåret. De skulle utvisas och allt var väldigt bråttom. Vad gör man då, ja man skriver allt i all hast och med blixtens hastighet är man på plats i rätt klassrum en sekund senare än planerat.
Några av pedagogerna som lyssnar på mig, och på klasslärarna. Inga föräldrar i år heller, fast vi i fjol trodde att det var en gång och aldrig mer som vi skulle ha restriktioner. Trots restriktioner, så föll det ändå tårar här och där. Lucas på bilden gick i den sexan jag sa hej då åt under mitt första år på skolan som rektor. Idag är han resurslärare på skolan. En del kommer tillbaka, bara så att ni vet 😊
Till sist ett foto på alla sexor ute, utan publik.
Vi minns dem som små sexåringar som blyga började här en augustidag för många år sedan. Nu var dags att ta adjö och ta nästa steg i livet.
I personalrummet bjöds det på smörgåstårta, Coronasäkert så klart. det vara fika i omgångar. Sedan packades kartonger fulla i de klassrum som ska byta lärare till hösten. Nästan varje läsår, måste någon byta klassrum och det är inte lite jobb med det. På Fritids var det inte många barn kvar och de som var kvar fick leka vattenkrig. Glada, blöta barn kom in och ville byta kläder. Sommar och sol!
Jag kände en viss trötthet efter den här dagen och den här veckan då jag packade ihop och åkte hem. Helgen stundar...
♥ Maria