Dagar som gått
De senaste dagarna, så mycket oro, så många tankar och massor av värme. Varmt, vi har verkligen sommar just nu här i Norrbotten, 26° varmt och sol som fått Häggen att blomma i vår by. Ni vet - "sommaren är som bäst mellan hägg och syren".
Jag har börjat springa igen, springa på riktigt!
Som jag saknat det, att bara få snöra på mig joggingskorna och dra i väg. Hälsporren som plågat mig i drygt ett år börjar ge med sig, känner inte av det alls i höger fot, men vänster, aj. Så jag får nog ta det väldigt lugnt till en början. Det var min gulliga svärdotter Madde som drog med mig på torsdagskvällen, och peppade mig i nästan 5 km. Bästa PT man kan ha!
På skolan har vår skolorkester haft sin sommaravslutning, ute med endast elever från skolan som publik. Så duktiga de alla blivit under det här året, och så har de ju världens bästa musiklärare, så klart.
Blåsinstrumenten har inte kunnat träna så mycket i år, p g a ja, ni vet vad. Märkliga tider, men de har kämpat på ändå, utan att blåsa så mycket.
Jag putsar några fönster, försöker samla mina tankar min oro. Livet är här och nu, eller hur? Ändå glömmer vi det hela tiden.
Min man hänger med mig på söndagsmorgonens löprunda, ett mirakel har skett. Det är inte många gånger vi springer tillsammans. Jag är mitt i allt så lycklig över att kunna springa.
Hur feg kan man vara?
Min man vägrar simma, inte ens ett snabbt dopp vill han. Ni ser skuggan av honom där han hänger på bron, tycker att jag är smått galen. Det var kallt i Luleälven, på nationaldagen. Men isarna i fjällen har ju nyss tinat och nu rinner det isande kalla vattner ner genom vårt län, och värms sakta på sin färd mot havet.
Äter frukost ute, känslan i kroppen är oslagbar efter en löprunda och några simtag i det kalla älvsvattnet.
I går fick vi följa en examensdag för nyblivna lärare via nätet från Umeå. Fina tal och sång till de nyexade lärarna om en fantastisk framtid bland alla barn och elever som de kommer att möta, som de kommer att vägleda genom livets viktigaste år. Om ett yrke som är tufft men alldeles underbart.
I dag ska vi fira superduktiga Lovisa som kommer att bli en helt fantastisk lärare. Lycka, till den skola och de elever som får möta henne i framtiden!
Ibland vänder vardagen till något vi inte vill, något vi inte kan förändra hur mycket vi än vill, då finns vi för varandra och hoppas, hoppas på att allt ska bli så bra, så bra som bara är möjligt.
Det är ändå nu som "solen färgar juninatten..."
♥ Maria