Utflyktsdagar
Gissa var man hittar den här femöringen?
Sådana som jag sprang till kiosken någon gång som barn och köpte ettöres, tvåöres och fem öres godis för slantar man fick. För en krona fick man nästan en lite papperspåse full. Denna stora femöring är dock ett brunnslock i Kyrkbyn.
Vi kikade på stallen som finns kvar, sedan den tid då man tog sig till Kyrkan med häst. Ni vet kyrkoplikten, som var orsaken till alla dessa kyrkstugor.
Vårt mål för dagen, Friluftsmuseet Hägnan.
Staffan Westerbergs lekstuga, så himla fin. Är ni lika gammal som mig minns ni kanske det väldigt dystra barnprogrammet "Vilse i Pannkakan", som Staffan var upphovsman till.
Inspiration, om någon är på väg att inreda en lekstuga.
I Pitegården höll någon på att tillverka saft av älgört.
Blommorna från den här örten gör man saft av och den innehåller salicylsyra vilket lindrar huvudvärk, är febernedsättande bland annat.
Lite andlig spis, Kyrkan här måste man besöka. En av de vackraste jag vet, Kiruna kyrka är den absolut vackraste, men efter den.
En av alla änglar runt predikstolen. De ska vara snidade av Nils Fluur 1712. Han ska ha bott under den tiden i en av norrbottensgårdarna intill där vi bor. Han lär ha sagt att det var svårt att få änglarna neutrala i sitt uttryck, antingen
blev de för glada eller för sorgsna.
En annan dag, våra gäster från Göteborg, Stockholm och Umeå skulle vidare till Tornedalen och vi tog oss tid att följa med några timmar på deras resa.
Första stoppet, Gårdsbutiken Bagarstugan i Vånafjärden. Det hade haft så många gäster innan vi kom, så det mesta av fikat var slut, tyvärr.
Jag lyckades få den sista citrontarteletten.
Vi avslutade vår resa i Kukkolaforsen där vi alla åt en sen lunch.
Helt ok, "tornedalsk dopp i kopp". Någon blev missnöjd, för den tornedalska maten är rätt så smaklös kan även jag tycka. Tornedalsk fisksoppa som smakar fisk, typ. Vi är ju vana vid massor av smaker i dag. Maxi valde
tornedalsk kebabpizza och han blev nöjd.
Bästa här är deras sortiment av teer. Det är ju supertrist att äta gott på en fin restaurang och sedan serveras man en kopp te med påste från Lipton eller ännu värre något riktigt billigt och smaklöst te.
Fem av fem stjärnor för detta.
Det var eftermiddag och vi, mannen och jag skulle ju på kalas hos Olivia, så vi vände tillbaka till Luleå och kalaset. De övriga fortsatte sin resa till Kainualsjärvi och några dagar där.
Vi kan ha kommit tio minuter för sent till kalaset, men vad gör man inte för att maxa dagarna så det blir så bra som möjligt, för alla och en var.
♥ Maria