Överraskad och firad
Vilken dag det blev, den här dagen förra veckan. Jag och våra gäster hade planerat vår resa till Piteå dagen innan, så på morgonen förbereddes för avfärd. Efter vår resa till Piteå hade en tur till Luleå planerats, men mina gäster ville helt plötsligt skippa den turen och åka hem till oss. Ok för mig, och så fick det bli.
Hemma bytte jag om till baddräkt och en sliten t-shirt. Plockade fram min slipmaskin och satte gensat i gång med att slipa bort det fula lacket på bänken jag köpt av Nisse i Öjebyn. I så där två timmar slipade jag medan mina gäster fick roa sig själva. Någon gång tittade någon ut och gav mig peppande kommentarer. När klockan var sen eftermiddag var jag klar, plockade undan allt och bad Elin fixa fram ett badlakan åt mig, för jag hade ju planerat ett bad direkt efter slipandet. Jag stod där dammig och ofräsch, väntade och väntade på badlakanet som aldrig kom. Helt plötsligt kör en bil upp på vår infart och tutar. Jag struntar i det, tänker att de nog är någon av Lukas vänner. När jag precis ska gå in och hämta det där badlakanet själv kommer Stina ut ur bilen, i fin klänning och säger att jag ska med henne och nu på en gång.
Världens bästa väninnor!
Jag struntade ju i Stinas hets om att följa med på en gång, rusade in i duschen i stället. Det tog tid, fast jag skyndade mig. Vad skulle jag ha på mig och vad var vi på väg till?
Första etappen, blev till Bittes stuga.
Så vackert vid Bottenvikens strand.
Mysigaste myset.
Erika, Bittes gulliga dotter fick berätta lite om sitt liv just nu. Roligt då man får träffa de här unga vuxna som vi följt sedan de var nyfödda.
Sedan blev det bråttom igen, till nästa ställe några mil bort.
Hit till Siknäs och en konsert med Katarina en annan gullig väninna.
En sång tillägnade hon mig, så gulligt så jag dör!
Sedan blev det middag ute i det gröna vid hamnen i Siknäs.
En ljuvlig kväll, så varmt.
Godaste salladen.
När vi ätit fick Katarina guida oss i Siknäs, vi hälsade på hos hennes svärfar också innan vi åkte tillbaka till Bittes sommarparadis.
Efterrätten ute på altan mitt i natten.
Ni som känner mig vet ju att jag gillar att fylla år, har gjort det ända sedan jag var barn, och varför ska man inte få tycka om det? Att få fira varje år man får leva är väl hur fint som helst. Det här var två veckor innan min födelsedag, men vad gör väl det, jag har ju ändå bestämt mig för att fira den här kommande födelsedagen ett helt år. 😜
Att jag inte fick någon handduk, var för att Elin inte fick ge den till mig, alla hemma visste ju om att jag skulle hämtas av Stina. Så de kunde ju inte släppa i väg mig till älven för att simma. Det var också därför vi hade fått bråttom hem från Piteå. Däremot var det ingen som stoppade mig från att slipa bänken, det var ju bara bra, för då höll jag mig hemma tänkte de.
Tack finaste ni, som kryddar mitt liv med så spännande händelser, om och om igen!
♥ Maria