Kollektiv...
Varför inte, tänker jag en kort sekund, att bo i ett kollektiv?!
Alexandra och hennes sambo Maxi lagade middag i förrgår. Det blev libanesiskt/irakisk middag och så gott!!!
Alla hjälps åt, även om någon har huvudansvaret för middagen. Till och med lille Zayne gör vad han kan, på sitt lilla vis, för att vi ska få allt att flyta på.
Givetvis blev det libanesiskt vin till middagen, och ett riktigt gott sådant.
Fest varje dag!
Jag sa ju att kollektiv kan vara en grej ;-)
Vi hälsar på Frida.
Frida och Alexandra är nästan lika gamla och har haft mycket skoj som kusiner då de träffats under alla år, även om de bott mer än 100 mil från varandra.
Axel tar hand om Zayne, så fint!
Frida har bakat en supergod blåbärspaj.
Axel har städat i sitt rum, eftersom han hade besök på gång. Jag blir lite yr av hans tapet med vilda svenska djur som både Axel och hans morfar gillar skarpt.
Mormors gullskrutt, charmade alla!
Vi gör utflykter, fikar och de dricks kaffe och te i massor.
Det kanske inte blir kollektiv, men trevligt ändå att ha gäster och bo så här ett tag på sommaren. Jag har levt så här som barn då och då, med mostrar, morbröder och kusiner överallt. Allt var inte alltid skoj, men det gav mig massor av kompetens för framtiden i att bemöta olika personligheter. Tycker det är bra att mina barn fått den här biten med sig från sin barndom, det ger dem en massa social kompetens.
Alla får anpassa sig lite, ha lite mer tålamod och bjuda till lite mer. Jag vägrar att bli fast vid spisen, utan fördelar matlagningen med auktoritet mellan oss alla, och då blir det ett nöje med minnen att le åt en långsam söndag i november. 💝
♥ Maria