Dalarö och lite till...
På min skola får man tips om både det ena och det andra. Marianne, en av lärarna på skolan har sina tre barn i Stockholm och har alltid en massa tips att dela med sig av, Dalarö, dit måste du åka sa hon för ett tag sedan. Eftersom jag städat järnet i
flera dagar och faktiskt hade semester, så tyckte jag att vi kunde ta en utflyktsdag innan vi vände kosan hem igen. På fredagskvällen beslöt vi oss för att sova tills vi vaknar på lördagsmorgonen och sedan ge oss i väg till Dalarö.
När vi åt frukost kom min son helt plötsligt på att han nog borde klippa sig. Han har hittat en superduktig frisör i Sollentuna, så sagt och gjort, vi åkte dit. Lukas satte sig och väntade på sin tur och jag tog en promenad i Norrviken. Mötte två
damer i en aktningsvärd ålder, de hade simmat i Norrviken. Så varmt, 23° sa det glatt. Vi pratade lite och de berättade att på Vikingatiden var Norrviken en havsvik med förbindelse ut till Edsviken och sedan havet. Men, men det var grunt redan
då mellan Edsviken och Norrviken, så Vikingarna rullade fram sina skepp på stockar mellan vikarna och kunde lätt gömma sig för fiender. Så smart.
Han blev så fin, en duktig frisör!
De näst värsta med Dalarö var svårigheten att hitta en p-plats. En gullig p-vakt tipsade oss om en gratis tre timmars parkering med endast tre platser. Vi hade tur, en var ledig.
En sådan här lanthandel skulle vi ha i vår by!
Så fint, här skulle jag i alla fall handla om den funnits hos oss.
Ser ni de fina färgade rutorna? Sådana fönster som jag skulle önska att jag hade att sätta in i vårt hus på övervåningen, där de en gång var en balkong.
Ön är full av stora vackra Patricier villor och,
någon med en del skavanker som ingen längre vill ha, eller?
Någon lite mindre med massor av charm. Precis så som ett sommarhus ska vara, eller hur man nu vill ha det förstås.
Det här var nog ett av de minsta och gulligaste.
Jag fastnar för detaljer, som fina grindar.
Olika modeller, men fina på sitt vis.
Han hittar så att säga bästa vägarna till ett café, då hans mamma bara måste få en kopp te och något gott att fika.
Jag höll på att ramla på ett ställe, och min snälla son sa att han nog skulle ta min väska och kamera så den inte går sönder om jag skulle falla ordentligt.
Sedan tyckte han det var skoj att fota sin mamma som studsade fram på stenhällarna.
Vackert var det, att se allt från ovan.
Gott fika, men min väska försvann, så trist! ♥
Lukas hittar alltid ställe där man kan bada. Ett fint ställe att hänga på om man vill stanna länge, vi hade ju bara tre timmar på oss, eftersom parkeringstiden var, vad den var.
Efter badet började klockan bli farligt nära att p-tiden skulle vara avverkad, så vi fick strosa iväg till stället vi parkerat på, men var var det nu då?
-Lita på mig, sa min son, jag hittar...
Det har jag hört tidigare, precis så säger min man då vi vandrar på fjället. Nu kom vi rätt, så han kanske också har en kompass inbygd i sitt huvud, så som min man säger att han har.
Nu fick jag gäster, så vill ni veta lite mer, om bitar av mitt liv välkommen tillbaka en annan dag 😍
♥ Maria