Utmaning
Jag har accepterat en utmaning, 25 situps, 25 benböj och 25 armhävningar per dag. Ullis på jobbet, kan det ha varit som utmanade, eller var det Malin? Hur som haver kämpar jag på här hemma med detta, varje dag så klart. Armhävningar är min svaga länk,
orkar inte 25 i ett kör om jag inte fuskar lite. Alltså gör jag just nu 15 och inte på tårna, utan på knä. Bättre än inga alls tänker jag.
Jag deltog på föreläsning om att coacha i dag, på nätet. Efter lunch skulle vi promenadcoacha, två och två via mobilen, eftersom vi sitter på olika ställen och med Covidtänk fortfarande. Jag hade missat en viktig detalj, att ha hörlurar. Inget
problem tänkte jag, eftersom mina inte fungerar längre, jag har på högtalaren medan jag går. Efter 20 minuter dog min mobil p g a kylan. Okej, snabbt hem igen, vilket givetvis tog 20 minuter, inte så skoj. För det här sabbade en stor del av
den tid vi hade till förfogande. Trist! Alltså måste jag fixa nya hörlurar. Dagen var hur bra som helst i övrigt och jag fick strategier för viktiga saker som jag nu vet hur, när och på vilket sätt jag ska ta tag i dem.
Har ni inte testat coachning så gör det, så himla bra!!!
Helgens tulpaner är som vackrast just nu, när de slagit ut så här och faller lite yvigt åt olika håll.
På kvällen tog jag en promenad igen, nu med min man. De faluröda gamla husen i vår by är så fina nu, med vit fluffig snö som lagt sig som ett mjukt tjockt duntäcke på marken.
Hemma har jag kvar julkransen på ytterdörren, det behövs lite grönt som kontrast till allt det vita.
Jag älskar ju semlor, det vet ju alla vid det här laget. Men hur tänkte min man, när han kom hem med en semla till mig i dag? Ingen åt honom själv.
-Jag försöker hålla igen, sa han glad och nöjd över sitt beslut.
-Jag med, sa jag då, men jag tänker ändå äta den du köpt.
Efter promenaden och med 120 situps och 40 benböj och...nästan 25 armhävningar eller närmare 20 i alla fall (på knä), kokade jag en kopp te.
Han hade köpt den på Caféet i Gammelstad. De har så fluffigt bröd med massor av fyllning - jättegoda!
När jag satt mig ner i soffan kändes det inte ok med en stor semla, så jag hämtade en kniv och delade den i två delar. Frågade min man om han kunde tänka sig att äta en halv, och vilken tur att han ville, för då behövde jag inte slänga
den andra halvan.
Det vore ju dumt att slänga, eller hur?
♥ Maria