Valentin
Jag hade kunnat baka något snitsigt, typ cupcakes med frosting och små hjärtan på, en kladdkaka gräddad i en hjärtform eller något liknande i dag. Men det gjorde jag inte.
Jag bytte om från pyjamas till ylleunderställ, täckkläder och knöt på mig pjäxorna. Solen sken från en kyligt blå himmel, snön gnistrade och det var alldeles, alldeles underbart!
En bit hade jag sällskap av Gustav och Olivia. Olivia hade sytt en hjärtkudde på skolan och berättade stolt om den, så roligt. Vi planerade lite inför nästa helg om vädret vill, innan jag lämnade dem och gled i väg på de fina skidspåren på älven.
Hemma blev det inte något av hjärtan, men hjärtligt ändå.
Innan Joel och Lovisa åkte tillbaka till Umeå åt vi glass i strutar som jag doppat i mintchoklad och strösslat lite. Det var dagen i dag.
I går traskade jag här på älven med min man, Joel och Lovisa.
Vi fick ihop nästan 9 000 steg här i går.
Vi spanade efter olika spår. Hittade dock inte lika spännande spår som Alice hittat utanför Junkön i Luleskärgård. Spår efter en varg, och resterna efter renen den ätit. Det känns som om vi har fler vargar här nu, än tidigare.
Det började skymma, och vi fick snabbt traska hem i går.
Efter den här livgivande promenaden i går blev det stressigt. Joel och Lovisa skulle hem till Gustav och Madde som bjudit hem dem på middag. Jag och min man skulle fixa till oss för en middag hemma hos Katarina och Janne. Vi
småsprang som vanligt till bussen för en kväll på andra sidan älven, alldeles där älven rinner ut i havet.
Två minuter innan vår buss körde in på hållplatsen stod vi här, jag nyduschad med ett hår som inte var helt torrt än. En hel del minusgrader, så jag fick vira min halsduk runt huvudet.
Knipsade en bild mot stadens ljus innan vi gick in till dem.
Jag kikade på Kattas fina smycken som hon designar medan de fixade det sista inför kvällen.
Blev förtjust i dessa tjusiga. Men köpte ett par mer vardagsfina istället den här gången.
Förrätten, grillad halloumi med en smakrik salsa till.
Så fina förrättstallrikar!
De här rödvinsglasen är urtjusiga.
Champagneglasen är lika tjusiga och det är riktiga Katarinaglas.
Allt var så gott och fint serverat.
Jag uppskattar allt detta så otroligt mycket mer än någonsin tidigare. Att klä sig lite finare, ta bussen till stan, det är så länge sedan så jag knappt minns när vi gjorde det sist.
Att prata om djupa viktiga saker med goda vänner, att få skratta ihop och bara få vara glad en vanlig lördag i februari, trots alla restriktioner vi har att ta hänsyn till.
Katarina tittade på mitt horoskop utifrån tiden då jag föddes, spännande.
Ljusen brann ner och vi tog sista bussen hem från dem, bytte i stan och åkte vidare ut tlll vår by.
En fin dag och en trevlig kväll,
bättre kan det inte bli.
♥ Maria