Lite ledigt mitt i allt.
Det är ju rätt så enahanda livet, jobb och fritid avlöser varandra. Allt är rätt så lika dag ut och dag in. Inte så att jag är missnöjd med det jag har, det är rätt så bra det mesta. Jag kan dock ha lite av nomadliv i mig, har förmodligen lite sameblod
i ådrorna. Nu när vi börjar gå mot den absolut vackraste tiden på året enligt mig, vill jag ut på vandring. Min man är ju kvartssame så han har nog också samma behov av rörelse som jag.
Alltså gav vi oss i väg till vårt andra hem i Riksgränsen.
Efter en kort stunds velande om vilket tåg vi skulle boka, valde vi nattåget, alltså de tåg som går 05.23 på morgonen, och kallas för nattåg då man bokar biljett. Jag tog med mig lite jobb på tåget, resan tar ca 6 timmar och då hinner man stöka undan
en hel del.
Den mest Coronasäkra avgången, kunde man läsa på nätet, någon som tvivlar på det? Vi var totalt 6 resenärer upp till Kiruna, och sedan tre vidare mot fjällen. Jag och min man satt helt ensamma i en hel vagn.
Vi var nästan framme i Kiruna då jag slutade jobba och tog ledigt helt och hållet. Man kan fixa massor via mobil och dator. Jag kan t ex fixa fakturering på ett tåg. Så skönt, att kunna jobba så också.
När jag lyssnat en stund på min man, och diskuterat politik ett tag valde jag att sjunka in i en ny bok, en av böckerna jag köpte sist jag åkte in till stan. En intressant självbiografi av USA:s tidigare First Lady. I går köpte jag två semlor,
bara för att sätta lite piff på resan och för att jag älskar semlor. Enkelt att ta med, vi har olika frysväskor, nu valde vi den minsta, med två frysklampar i. Vi fick plats med vår frukost och så semlorna så klart. Termos med kokande
vatten i en och kaffe i den andra.
Jag andas djupt, låter den friska fjälluften fylla mina lungor. Ljuvligt, att komma hit. Vårvintern är inte riktigt här än, men det är vitt och lagom kyligt.
Snabbt byter jag till ylleunderställ, tar på mig kläder för en stunds skidåkning innan det blir mörkt ute. Känner mig som kossorna som för första gången för året kommer ut på grönbete. Min första skidtur i år, och jag njuter för varje
meter jag avverkar. Det är tyst och alldeles stilla, den enda jag hör är ljudet från mina skidor.
Min man hade inte lust att stressa iväg på skidor på en gång. Han blev kvar i vår lägenhet och packade upp, drack kaffe verkade lika nöjd med det som jag var för skidturen. Han var supernöjd över den julklapp han vann på julafton
i vår julklappstävling.
Hittade den här av Johan Wanloo i dagens DN. Tycker att den påminner mig om något, vet inte riktigt vad...
Att hitta ekologiskt svart te är inte alltid så lätt i vår stad, jag har några ställen jag brukar handla på. Nu fick det bli det dyraste av teer, men så gott. Hittade detta på Åhlens.
Efter skidturen fick det bli en kopp i väntan på att bastun ska bli varm.
Så skönt att vi gav oss iväg, jag kände verkligen att jag behövde något annat och då är det ju enkelt och rätt så coronasäkert att åka hit. Vi har ju haft det eländiga viruset och är ju inte rädda för egen del,
men man får ju ändå respektera andras rädsla och visa sitt deltagande i att hålla på restriktionerna så gott det går.
♥ Maria