Alltså, fredag!
-Hur fort gick inte den här veckan?!
På skolan har fredagsfikat kommit i gång. Skoj!
Lisa till vänster i bild hade bakat den här gången, så gott!
Kolakakan med smak av lakrits var en smaksensation och Kärleksmums en alltid lika god klassiker.
Madde närmast i bild har alltid så bra tips att dela med sig av när det gäller inredning, odling och annat skoj. Mellan Lisa och Madde finns ett kryss, som visar att man inte får sitta där, allt enligt Covidrestriktionerna.
Fikarasten, ingen självklarhet, i förskolor är det sällan eller aldrig man får förmiddagsfika. Jag känner flera förskollärare som arbetar på olika ställen i Svergie, som inte har vare sig rast eller kaffe/te som arbetsgivaren bjuder på.
Ni ser, här är det glest. Vi sprider ut oss så gott vi kan. Fåtöljen som är tom, den ska vara tom, för där finns också ett kryss, som ni inte ser. De som inte ryms här, de sitter i olika klassrum och fikar, vilket är trist men nödvändigt just nu. Det har köpts in vattenkokare etc, för att det ska fungera optimalt, eller i alla fall så säkert som möjligt.
Någon sa till mig att ni får väl sprida ut rasterna. Ja, lätt att säga men desto svårare att få till på en skola med scheman för allt och alla. Ruckar man på ett ställe kan det bli ett korthus som faller. När eleverna ska på rast, ska också ett antal vuxna ut som rastvärdar, och några andra tar sin rast. Sedan byter man ansvar om eleverna. De som varit rastvärdar får rast. När allt förmiddagsrastande är klart börjar nästan de första klasserna att äta lunch, och så börjar samma snurr med de som ska ha lunchrast osv. Jag minns min gamla skola där jag var lärare, vi hade under 100 elever och fixade våra scheman enkelt, ingenting behövde ändras under läsåret och det enda vi var låsta av var idrotten och slöjden som var på en annan skola.
-Var det bättre förr?
Nej, det vill jag inte påstå, så mycket vi lärt oss om så mycket sedan Gustav Vasa.
Fredagskväll i hemmets lugna vrå. Jag hittade odlad röding på affären, och köpte med mig hem.
Sparrisbroccoli, en favorit och ljuvligt goda smörstekta morötter med en liten klick honung i.
Till allt, pressad potatis och en krämig sås med stenbitsrom i. Gott och nyttigt även om fisken var odlad.
Fikarasten tycker jag har ett värde, om man bara kan lösa det schemamässigt, vilket är svårt i förskolan och på vissa andra arbetsplatser. I dag fick jag lära mig lite nytt om alla kungligheter vi har i Sverige och Europa. Elisabeth på skolan kan massor och delade med sig av det senaste.
För att återgå till Vasa, så är ju livet inget som står still i tid och evighet. Det finns sådant man saknar, som aldrig kommer tillbaka och sådant som är nytt och som man inte kan förstå att man klarat sig utan, innan. Det mesta bara är och blir, utan att vi ens reflekterar över det.
♥ Maria