När vi går genom livet...
Jag har varit en del av EU-projekt tidigare i mitt liv. Trevliga gulliga människor man träffar under en tid, sedan kanske man följs via FB, ser lite av varandras vardag glimtvis på sociala medier. En som jag fortsätter ha lite kontakt med är Ayse från
Turkiet. En duktig och ambitiös lärare som tog kontakt med mig igen för drygt två år sedan, frågade om vi skulle designa ett projekt tillsammans, och det gjorde vi. Nu är vi igång som jag skrev tidigare.
Det första gemensamma vi gör är julkort som eleverna skickar till varandra i fyra länder, och i veckan ramlade det här kuvertet in hos oss. Våra julkort har anlänt, vi har fått bildbevis på det från mottagarna. Skoj! Framöver kommer jag att berätta
mer.
En av alla kreativa julkalendrar som finns i klassrummen på min skola.
När vi går genom livet...
Det är många möten, många männsikor som passera genom ens liv. En del blir kvar i ens liv länge, andra flyktiga gäster. I går hade vi glöggknytis hos goda vänner som vi hängt med länge, eller tvärtom, som hängt med oss länge. Vi har en del gemensamt,
t ex är vi uppvuxna i Malmfälten allihop. Det är fint, att ha något med sig som man delar med varandra. Att min pappa och Osmos pappa var arbetskamrater, jobbade sida vid sida med km av berg ovanför deras huvuden, betyder också något. Att vi alla
har ett tornedalskt/finskt påbrå ger oss samma förståelse över skeenden i livet.
Fredag, då är knytis ett bra koncept. Vi stod för förrätten, som blev en räkcocktail. Enkel att göra, om man har någon som skalar räkorna då förstås, vilket jag hade. Gurka i tärning, krispig sllad, gröna ärtor och sallads lök i tunna strimlor. En
dressig att hälla över som innehåller chilisås, sherry, pressad vitlök och olja. Krydda med peppar, salt, dill och persilja.
Diskade mina Cocktailglas och packade ner dem försiktigt i min korg som jag använt om och om igen sedan jag var 20 år.
Traskade i väg med vårt bidrag till kvällen, uppför gatan vid foten av Kråkberget. Ett berg vet jag inte om det är, snarare en flack kulle. Här på "bergets" högsta punkt bodde enligt historien en lappfogde en gång i tiden som hette Kraaka.
Oviktigt kanske, men lite intressant tycker jag.
Så juligt, då man kommer hit. Det kan ju vara här Tomten håller hus fram till julafton, vem vet.
Varmrätten, så goda smaker som alltid då man blir bjuden på mat i detta hus.
Te i tekanna.
Sist men inte minst, ett gott juligt efterrättsbord.
Saffranskladdkaka, den var försvinnande god, ska baka en till vårt julbord.
En fin fredagkväll, och nu ska jag i väg och fylla på vårt kylskåp lite innan det är dags att göra sig i ordning för kvällens julfest. Precis så som det gärna får vara för mig så här veckan före jul.
♥ Maria