Lite vinter igen

Ute blåser nordanvind, snöflingor viner runt och ett lager snö lägger sig som ett mjukt vått täcke på marken. alltid lite trist, då man den här tiden på året längtar efter varmare dagar med utehäng.
Fredag i går. På skolan gick jag runt i en del klassrum och kikade lite. Hos år två tillverkade man bland annat nyckelpigor som kan klättra uppför ett snöre, och det var en del i ämnet teknik. 
Alla elever arbetade koncentrerat med sina nyckelpigor. Skoj!
Sedan gick dagen i ett huj, möten och annat som fick timmarna att rinna iväg. På torsdagen tittade ett gäng sexor förbi mig, lite upprörda över att de inte fick leka vattenkrig ute på skolgården. Lyssnade på dem, frågade vad deras lärare sagt. Jag höll med läraren i det här fallet, det är kallt ute och de blir blöta -  inte bra. . De ska få leka vattenkrig sista skolveckan i stället kom vi överens med läraren och de lite uppgivna eleverna. En dag då alla som vill vara med har med sig torra kläder att byta om till, efter kriget. 
 
-Vad gör vi då på rasten?  Sex nedstämda elever som lite motvilligt traskade i väg med sin lärare.  
 
Jag hade förmodligen varit en av dem, då jag gick i sexan, som tågat in till rektorn och ifrågasatt varför man aldrig för göra roliga saker på skolan. Det var bara det, att jag aldrig såg vår rektor då jag gick på mellanstadiet. Vet inte var dennes kontor fanns, inte på min skola i alla fall. 
 
Vi har pedagogledda rastaktiviteter på vår skola på rasterna, vi har en "rastboda" full med spel, bollar, rep och annat skoj för just rasterna. Men går man i sexan, och snart ska lämna skolan har man nog blivit lite blasé och vill nytt, vill ha mer spänning i tillvaron och vi står där vi vuxna och undrar vad vi kan göra för att möta deras törst på nytt och spännande.
 
Vi frågar dem vad de vill istället, men de vill bara vattenkrig, just nu. Livet är tufft.
I går kväll dukade jag upp här, bara för mig. Vi skulle ha vår första personalfest på eviga tider. Charkbrickor var beställda från Torget i Sävast, levererade till skolan under fredagseftermiddagen. För att jag inte skulle bli störd av min familj som den här kvällen bestod av min man och två söner som skulle bada bastu och ja en hundvalp fanns där också, så jag valde att sitta här. Ni ser hur slitet golvet är här uppe, ett golv vi aldrig gjort något åt mer än skurat de rent. Men så småningom är det den här delen av huset som ska totalrenoveras, men vi är inte där än. 
Några hade tagit plats, på olika ställen i Boden. 
Vi som var på plats först, småpratade lite via datorn medan vi åt. Fler dök upp allt eftersom. Någon hade problem med nätet, och de tappade kontakten med oss ibland, men för övrigt fungerade allt med tekniken. 
Några satt helt enligt restriktionerna inte fler än fyra runt ett bord, hemma hos någon. Någon hade satt sig i sina barns rum och sedan blev det musikquiz. 
Spännande, men tyvärr hade jag inte en chans. Vi använde oss av Kahoot. Du svara på din mobil, det går rätt så snabbt, och jag lyckades svara fel p g a att jag rörde på skärmen för att inte mobilen skulle "slockna", och snabbt registrerades fel alternativ, utan mening. Vid ett tillfälle fick jag logga in igen, och missade helt att svara. 
Det blev flera olika omgångar, gissa rätt på blommor, till vilket företag tillhör symbolen osv. Ja, det var skoj, sedan drog jag mig ur allt och tackade för en trevlig teamsfest, min första i livet. Hur länge den fortsatte får jag nog veta på måndag. 😜 
 
Kreativiteten är det inte fel på, vi hittar vägar till det mesta även om livet inte är som förr, inte än i alla fall. I dag lördag, vi ska äta middag med två goda vänner som kommer i eftermiddag. Inne, det är inte riktigt väder för utemiddag i dag, så jag ska börja fixa lite...
 
♥ Maria
 
 


Ajli:

Jag är själv lärare och tycker att det är så härligt att läsa om andra som är i samma situation som oss andra :) Inte för att det underlättar, men det känns lite solidariskt, att höra andra neka vattenkrig och slita :)

Svar: Tack, snälla för din kommentar! Vi behöver nog stötta varandra mer än vad vi tar oss tid till. Stöd kan vara så mycket, igenkänning, bekräftelse och frågor som någon ställer till en med ett intresse av att få veta hur en tänker. Vi i skolan lever ju under sekretess och så ska det vara, vilket gör det svårt att dela sin vardag med någon utanför verksamheten. Vissa saker kan vi ju ändå dela med oss av om vi gör det med respekt för de inblandade. Kram Maria
Moi

Kommentera inlägget här: