Kalixälvdal
Språkgränser, kulturgränser och allehanda gränser, kan ställa till det, men med ett öppet sinne för olikheter är det bara berikande.
Strax för 20.00 landade vi här, hos min mamma i en liten by en liten bit från Kalixälv. I en yttre del av Tornedalen språkmässigt. Långt från Torneälven, men här pratar man finska och svenska så klart. Jag växte upp med båda språken, men till mig pratadade man på svenska. Så var det då, en konsekvens av mina egna föräldrars känsla av att komma till skolan och inte förstå sin lärare till en början. Jag förstod allt mina föräldrar sa till varandra, och det tog väl inte så lång tid innan de gick upp för dem att de inte kunde prata hemligheter på finska.
Min mamma har nästan året om saltat och torkat renkött i sina gömmor. Nu var det alldeles nytorkat och till det nygräddade glödkakor. Mmm så gott!!!
En favorittavla, men en vy av mitt Kiruna så som det var, men inte kommer att förbli.
Ett tips; Kiruna, klicka här!
Ett blogginlägg av Cecilia Blankens, hon som har ett eget skoföretag. Jag har läst massor om Kiruna under alla mina år, massor av spännande skildringar från turister, journalister med mera, som gjort besök i staden. Men Cecilias inlägg om hennes familjs sportlov i Kiruna var såå pang in i hjärtat för mig.
"Vi tog nattåget upp. Fullastade med picnic och i vår egen kupé. Bara detta är ju en upplevelse förstås. Och sedan landa i Kiruna som med all sina snö och pittoreska kvarter känns som en Astrid Lindgren-stad. Och så gruvan med skidbacken på där mitt i."
Cecilia Blankens blogg Femina 7 mars 2021
Nåja, nu är vi 20 mil sydöst om Kiruna och 20 mil norr från Luleå.
Pelargonierna är på gång.
"Mitt rum" då det fortfarande var ett sommarhus, men jag ser nog det som mitt fortfarande 😘
Det här är ett gammalt timrat torp, som mina föräldrar köpte när jag var tre år. Vårt sommarhus, fram tills mamma blev ensam och tyckte att huset i Kiruna var för stort för henne. Då flyttade hon hit. En del möbler följde med från stan, annat har funnits här i eviga tider.
Den här soffan fick jag när jag var tretton år, vilken lycka!
Fick precis nu en bild i mitt minne av den dagen, då jag och mina föräldrar åkte ner till Grönlunds möbelaffär i Kiruna och jag fick välja en soffa till mitt tonårsrum. Den har stått här, sedan mamma flyttade hit. Hon slänger väldigt mycket, men inte soffan. Jag fick också en "stereobänk", ni som inte vet vad det är, så kan jag berätta - en låg vit bänk med en del med fack för alla mina LP skivor och resten var förvaring bakom skåpdörrar och lådor. Den var vit, men fronten på lådorna valde jag i brunt som var en innefärg då, tror jag. Jag kommer ihåg att jag tyckte den bruna färgen på lådorna passade så bra med den mörkbruna randen i soffans tyg.
Den rosa mattan, det finns en till, har en rolig historia. Jag köpte dem på ett stort mattväveri i norra Finland i min sena tonår. De mattväveriet ägdes av mitt yngsta barnbarns farmors föräldrar. Märkligt ändå hur saker knyts ihop ibland. Vår dotter Fridas sambo är född i Göteborg, med en pappa från Ljungskile och en mamma från norra Finland.
Här ligger mattor som kanske Hugo vill ha en dag, kom jag på precis nu.
Dagen i dag, solen strålar från en vackert blå himmel och vi får se vad jag använder dagen till. Har ju en del att läsa om jag vill, och tog till och med jobbdatorn med mig.
Fick en alldeles ny PC i går, wow!
Så här långt har allt fungerat i alla fall 😜
Nu ska denna MACnörd, försöka gilla PC. En av kommunens IT proffs sa till mig att det är som att byta från automatlåda till manuell växellåda. Ska i alla fall vara positivt nyfiken på den här nya apparaten...
♥ Maria