Eskapism?
Har vi ett större behov av eskapism i tider av motgångar och mörker?
När jag läste litteraturvetenskap minns jag att det fanns teorier om detta, att människor i större utsträckning valde att läsa roliga och humoristiska berättelser under och strax efter andra världskriget. Det var då vi fick en massa fantasifulla fantasteriböcker, bland annat Pippi Långstrump och Ture Sventon.
Det dök även upp en hel del böcker av svenska proletärförfattare under den tiden, böcker med ett socialrealistiskt perspektiv, "Mor gifter sig", av Moa Martinsson kom redan 1936 och är en självbiografi. Eyvind Johnsson med sin bok "Romanen om Olof" gavs ut även den på 1930-talet och känns väldigt självbiografisk. Eyvind Johnsson som för övrigt föddes och växte upp i Björkelund i Boden. Han satt med i Svenska akademin från 1957 och fick Nobelpriset i litteratur 1976. Jag plöjde romaner av proletärförfattare under min gymnasietid, bland annat böcker av ovanstående, berättelser som fastnat i mig av olika anledning. Skillnaden mellan den lättsammare litteraturen och den som ger bestående avtryck är väl just den, att vissa berättelser roar för stunden andra ger avtryck för livet.
Speciellt allvarliga eller mörka är inte berättelserna om familjen Brigerton. Just nu, är jag fast i del två av typ sex eller fler delar om societetsfamiljen som lever sitt liv i London. Mestadels händer allt i London med lite avstickare till den engelska landsbygden då och då någon gång i början på 1800-talet. Jag tycker att hemska berättelser tar så mycket enerig av mig, så när allt annat i livet tar energi väljer jag att läsa lättsammare berättelser. Sådana berättelser som en del ser ner på, som de anser inte är finkultur av någon anledning.
När jag inte läser, så som jag gjorde en stor del av dagen i går, har jag sett massor av avsnitt av en serie inom samma genre. Just nu "The Bold Type" som finns på Netflix. Vädret i går, så typiskt aprilväder. Hur många gånger har jag inte hört att "den snö som kommer nu tar bort den gamla snön". Det kan vara så, och jag tycker det kan vara lite mysigt med sådana snöiga dagar också.
Jag har målat klart allt som ska målas just nu. Så nöjd över färgen, som inte riktigt kommer till sin rätt här i bilden.
På kvällen blev det bastubad i vår utebastu., Efter allt målande behövde jag ta hand om mina armar, mina händer och mitt hår som fått en del färgstänk. Håret fick en inpackning och huden en boost av en välgörande mandelolja. Färgstänken försvann efter lite skrubb och jag kände mig så nöjd med helgen, med maten vi ätit, med milen vi cyklat och med livet.
♥ Maria