Väntan på advent
Ur led är tiden, och det har den varit ett bra tag nu. Ute är det fortfarande plusgrader och det blåser stormvindar var och varannan dag. Viruset som aldrig ger sig, fler och fler blir sjuka och vi fortsätter karantäna. Egentligen är det hur dystert som helst, men jag vill inte dysterhet.
I dag tog vi en promenad, ingen skräll, för det har vi gjort i eviga tider, eller i alla fall i flera veckor nu.
Vi fick träffa två av barnbarnen på avstånd ute. Som jag längtat efter dem! Olivia berättade lite om skolan och hennes träningar, hon tränar både basket och konståkning. August hade kastat pinnar i älven, vilket han var supernöjd med.
Skogen är vårt nya vardagsrum, den här söndagen var det fullt med promenadglada, eldar som brann och barn som lekte medan föräldrarna stod på behörigt avstånd och pratade med andra föräldrar. Ingen behöver känna sig ensam om man tar sig ut i skogen i dessa tider.
Jag tog fram julteet som jag köpte på NK för snart två månader sedan. På NK sa de att jag kunde ha det i frysen tills det var dags att dricka.
En bra idé, för det smakade massor och var så gott.
Efter allt stök i går med rens i förråd och städning lagade vi en köttmiddag.
Liten har världen blivit, en middag här, en frukost där, och en promenad då och då. Världen krymper men innehållet är ändå helt okej. Vi lägger faktiskt lite mer tid på middagsmaten vissa vardagar till och med då vi ändå är hemma.
Ska börja med att plocka fram alla stjärnor jag har,
och ta fram spellistor med julmusik,
kanske i morgonkväll...
♥ Maria