Firat Madde och Monkan.
Vår helg var ju en riktig jobbhelg med allt vad det innebär då man har en gård med träd och buskar som fäller enormt med löv varje höst. Löv som vi inte krattar upp specielt noga då på hösten för det är ju någon som prioriterar älgjakt och så vidare. Alltså blir det så mycket mer att göra nu i maj.
När jag stod på en stege och putsade fönster kom några goda vänner joggande från spåret i skogen ett stenkast från vårt hus.
Peter och Lenita, som tagit sig över älven för att springa i vårt fina spår. Monika var också med dem men inte i bild för hon sprang hem nästan direkt, men mitt i ett språng bjöd hon hem mig till henne på kvällen. Hennes man var på golfresa och min man sa att han var för trött för att orka umgås med mig den här kvällen?!
Helt ärligt, så var jag nöjd med att han var för trött för mitt sällskap 😘. Vi fick i alla fall en stunds vila som vi behövde när joggarna dök upp, och samtidigt kom Frida och Otto med det sista från Fridas lägenhetsförråd. Ett välkommet avbrott i allt utestäd, jag tar alltså gärna emot besök då jag städar, ute eller inne spelar ingen roll, vi kan hålla distans även inne.
Vi jobbade inte så länge den här lördagen, för vi hade ju roligheter som väntade. Innan jag skulle iväg till Monika så skulle vi fira vår svärdotter Madde som fyllde år.
Både nytt och nött i present.
Madde had fått sina fina solglasögon i present av sin pappa och bonusmamma. Bågarna är från Akenberg design och så himla snygga.
Gott med tårta, och det blev massor med gott den här helgen. Trädgårdsarbete är ju nästan som att träna på gym, eller hur?
Gofika och träning hör ihop för mig, inget jag lider av utan det är mer en tanke som kommer i samband med att jag fikat och jag gillar ju att träna så då ser jag det inte som ett lidande utan snarare som ett sätt att skapa balans i livet, håhåjaja.
Olivia spelade fotboll med sin farfar i prinsessklänning, helt ok.
Vi gick på en liten upptäcksfärd på deras gård innan vi cyklade hem.
Jag kom hem, tog med mig presenter som legat och väntat på en Coronafri dag, som aldrig verkar komma. Monika fyllde ju år i april, och i den tid som är har jag varit försiktig och inte grattat henne än. Men nu traskade jag iväg till henne ändå, eftersom hon bjöd hem mig och eftersom både hon och jag känner oss friska just nu.
Mer om det i morgon, efter vårt eget "vårrus" på jobbet. Det blir ju inte ett vanligt Vårrus i år, inställt som så mycket annat. Därför valde vi att ha vårt eget, med några hurtiga. Våra idrottslärare på skolan har förberett där vi ska springa eller gå. Istället för den picknicpåse man får vanligtvis har vi beställt baguetter att smaska på efter vårt lopp. Jag med min onda häl kan nog inte springa, och att gå är ju inte heller så lätt om det gör ont, men jag ska ta på mina bästa joggingskor och göra ett försök. Försöka duger...😜
♥ Maria