Byggprojekt

Jag gillar att ha något på gång, något där jag får vara kreativ. När vi renoverar hemma, vilket vi gör då och då blir jag full av entusiasm och engagemang. Likadant här i Gränsen, då vi för snart fyra år sedan började bygga trapphuset. Min hjärna började fokusera på entréer av olika slag. 
Så här såg det ut våren 2016. Då vi bara hade en trapp ner, som skulle skottas fram för att vi skulle kunna ta oss in. När Gustav och Madde kom hit med en liten Olivia i bilen en natt efter att ha kört i 6 timmar och Gustav fick skotta i två timmar innan de kom in i lägenheten bestämde vi oss för att nu måste det ske. 
Steg ett, att gräva ur lite, och gjuta en platta. Hösten 2016.
Det var min man och min bror som slet här med den då. 
Några dagar sommaren 2017 var min man här och reste hela byggnaden med hjälp av min bror och våra söner. Gossarna blev här en vecka till och med hjälp av min bror spikades ytterpanelen. Min man jobbade nästan hela sommaren med sitt företag så han hade inte tid att vara här så mycket då. 
I september åkte han hit upp med den nya ytterdörren från Polardörren och den gjorde hela trapphuset, enligt mig i alla fall. 
Förra sommaren var mina gossar och min man här en vecka och hela trapphuset kläddes med panel invändigt. Två fönster kom på plats, min idé. 😜
Nu i veckan har min handyman lagt klinker i trapphuset. Jag valde golvet, och är så himla nöjd. Det blev så bra med just detta klinkergolv här. Jag ville ha något som var betonglikt och samtidigt med lite liv i. Man hade kunnat lägga samma golv som finns i hallen och badrummet här i lägenheten. Men jag ville ha större plattor och en lite annan nyans.  
Nu fattas dörr -och fönsterfoder. Det får vår snickarson Joel spika dit säger min man. Elektrikern våran väntar vi på, som ska sätta upp lamporna här. 
Hatt- och skohyllan kom äntligen på plats. Jag köpte dem för snart tre år sedan. 
Så himla fint det blev, fast det inte är helt färdigt än, men nästan!
På onsdagkväll då vi städat klart efter all golvläggning firade vi med bubbel. 
En skön känsla att ro iland ett projekt. Okej, det är lite fix kvar, men vi ser ju målet nu.
 
Vi hade tänkt åka hem i morgon, men just nu har vi det så bra här, så vi blir nog kvar någon dag till. Sol och lagom sommarvarma dagar här är gott för själen. Känslan av frihet infinner sig bara här, och det är en känsla jag bär med mig från min barndom. Här där landskapet brer ut sig i det oändliga, här där vi var tillsammans alla i familjen. Ljuvliga dagar med skidor på fötterna om våren eller traskande på hjortronmyrar i gummistövlar en varm julidag, fruktansvärt jobbigt. Det var inte roligt, det var snarare plågsamt att plocka hjortron, men saligheten av att komma hem med en hink som gav den godaste sylt man kan tänka sig gör något med en som barn. Något man tar med sig i sitt sätt att vara. En hink med några hjortron, en peppande pappa och galna mygg lärde oss att stå ut och inte ge upp.
 
Här där bergen tornar upp och tar för sig och där vädret vänder på nolltid från kav lugnt till dramatiska stormar, här känner jag på samma vis som då jag var barn och levde med naturen mer än vad jag gör  i vardagen hemma. Behöver både ock. 
 
♥ Maria
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: