Ledigt några dagar

Jag hade planerat att vara ledig redan innan jag blev sjuk, för vi hade ju en resa upp till Riksgränsen i agendan. Har inte träffa min bror och Anita på väldigt länge, eller ja en halvtimme har jag pratat järnet med Anita på järnvägsstationen då hon väntade på tåget, efter ett läkarbesök på sjukhuset här för ett tid sedan. Så i går körde vi upp till Kiruna med soffan jag köpte i början på september, och som blev försenad, och när den väl kom visste inte vi om vi var smittfria eller inte.  Så den fick stå kvar på lagret på Wika i Gammelstad tills i går. 
Precis då vi kom tog Anita ut en plåt med nygräddade lussekatter ur ugnen. På spisen puttrade middagen som min bror fixat. 
Här infann sig den där härliga julkänslan, den som känns som sockerdricka i kroppen. Kanske inte riktigt som då man var barn, men nästan. Allt var så fint och juligt. 
Så fina paket. 
Kajsa, min brorsdotter kom hem från bokhandeln där hon jobbar då hon inte pluggar. Vi hade den finaste fina kvällen, pratade om allt som hänt sedan sist, om litteratur, om julklappar och annat roligt. 
 
Kajsa sa på tal om flytten av stan, och om den nya stad som växer fram på ett urtråkigt ställe att de som förfasar sig mest är sådana som mig, som lämnat stan för länge, länge sedan. Ja, så kan det vara. För den stad jag vuxit upp i var en vacker stad på en vacker plats, och då är jag inte partisk, jag lovar. Det var en vacker stad, som byggdes vid sjön Luossajärvi, och på bergen som omger sjön där ingen malm bröts på den tiden för mer än 100 år sedan. Det finns en vackerhet i den karga miljö som omger staden och inte minst med tanke på den höga akritektoniska nivå som lyser om alla fina hus som byggdes då och 60 år framåt. Sedan kan jag tycka att det blivit sämre och sämre med ambitionsnivån i väldigt många svenska städer, tyvärr. 
Fick sippa på gott te med en klick god honung i från Gotland. Honung som Anita köpt av en familj från Kiruna som flyttat ner till den ön och startat en lantgård där. Vilken kontrast, och samtidigt inte. Gotland har en karghet som påminner om den i fjällen fast så annorlunda ändå. 
 
Klockan blev snabbt efter midnatt. Min bror och hans familj är riktiga nattsuddare. Jag blev tvärtrött och gick och la mig först av alla, så har det alltid varit då vi träffas. Somnade sött i gästrummet och sov tryggt till arla morgonstund.
Vaknade så klart först av alla. Tyst i huset och mörkt ute. 
Smög runt och tände stjärnor, letade fram lite frukost. Jag hade inte tid att vänta på de andra. Innan lunch skulle jag hinna en runda inne i stan, köpa med mig lite färskt bröd, handla på bokhandeln och så vidare. Allt skulle ske snabbt så att vi sedan kunde åka vidare mot Riksgränsen, helst innan mörkret föll. 
Jag fixade en massa, mer om det i morgon.
God natt, mina vänner!
 
♥ Maria

Kommentera inlägget här: