De sista dagarna innan...
Innan jullovet, är det full fart med stunder av överraskningar och maxat mys.
Det tenderar att bli lite småhetsigt dagarna för jullovet. Alltså både mysigt men också stressigt, när sexornas betyg ska sättas på pränt, vilket är lite av ett mirakel varje år. Ett mirakel, att allt flyter så bra ändå. Då vi har som mest att göra
med att avsluta en termin planerar vi för fullt för året som kommer, både utifrån budget och behov.
God choklad bjöd Lärarförbundet alla sina medlemmar på under torsdagen.
Gulligt, även om det inte är mitt fackförbund. Men vi samarbetar ju ändå en hel del under ett läsår.
Gissa vilket jubel jag hörde in till mig på mitt kontor i går klockan 09.30?! Någon gullig förälder kom in med denna till personalrummet. Det var fredag, och Stamatia bjöde på en god cheescake, och så detta praktverk från någon gullig förälder, så gott.
Jag hoppas ni förstår vilken glädje det är på en skola när någon visar sin uppskattning, på något vis. Skolan är ju oftast generellt sett i vårt land något man kritiserar och också förväntar sig ska lösa alla samhällsproblem, och då med förutsättningar
som är begränsade. Vi gör givetvis massor, för att varje liten kille och tjej ska få de bästa förutsättningarna för framtiden, men de har ju också föräldrar med ansvar.
Efter jobbet plockade jag upp min man och så åkte vi in till stan, som är Luleå för oss. Lite julshopping och fika på BO:s i Smedjan. Det var lugnt och stilla i stan, de flesta håller sig nog hemma. Blir dock lite oroad över hur lugnt det ändå
var, hur ska alla företagare i city överleva? Jag vet att vi ska hålla oss hemma, speciellt om man inte haft covid - 19. Men de som lever på andras konsumtion...
Ingen middag den här fredagen, för vi väntade hem en av sönerna med flickvän. De skulle dyka upp sent och ville inte ha en vanlig middag, utan kvällsfika. För oss räckte det med var sin smörgås och en halva var av de godaste semla jag ätit i år,
så gott bröd, och smarrigaste mandelmassan. Medan vi satt och småpratade om veckan som gått och helgen som kommer kunde vi inte undgå att höra samtalet vid ett bord bakom oss. Några som verkade vara goda vänner satt och fikade, och pratade
om seglings-VM sommaren 1988 i Luleå, om båtar i allmänhet och skärgården där de verkade tillbringa sin fritid. Det var typ bara vi och de sällskapet på BO:s.
Sent dök de upp, Joel och Lovisa från Umeå med bilen fullpackad.
Vi hade dukat upp lite småplock och nämde samtalet vi hört om Seglings VM. De skrattade och sa, att fast de inte ens var födda då, så är det något folk i Luleå pratar om än. Det måste ju ha varit något alldeles fantastiskt eftersom ingen glömmer
den sommaren, eller de ynka veckor detta spektakel pågick. Det var precis innan midsommar, varmt som attan och alla i Luleå gick man ur huse, vandrade längs kajerna i stan eller åkte ut på havet med sina båtar för att få en skymt
av dem som tävlade. Inte vi, för vi hade två små barn som hade vattkoppor, just då. Det glömmer inte vi.
På torsdagkväll efter jobbet städade vi järnet hemma. För att det skulle vara fint och välkomnande för våra söner som nu ska hem och fira jul. Den gråa hyllan har stått i ett tillfälligt förråd på bottenvåningen ett bra tag. Nu bar vi upp
den hit, för att något ska hända i det tillfälliga förrådet, helt enligt min önskan, och här uppe blev det blev helt okej med hyllan faktiskt.
Jag blev nöjd och glad över vår insats.
Nu var det bara så, att Joel log lite när han bar inte deras väskor och kartonger - kartonger i massor till jul fullpackade med deras saker. De ska nämligen flytta tillbaka till Luleå i mars, och passade på att ta med sig lite eller typ
fulla bilen med saker från lägenheten i Umeå.
-Det är väl okej att vi har det här tills vi fått lägenhet, frågade han mig, den gulliga sonen.
-Självklart, sa den milda mamman, och såg hur det mysiga helt plötsligt var förvandlat till ett förråd, hej o hå!
Just då gick det upp för mig att vi nog alltid kommer att ha ett hus som fungerar som någon form av förråd, mer eller mindre.
Glad ändå att min mellanson stått i Lulebos bostadskö sedan 2008, och nu har knappt någon före sig i kön på de områden han och Lovisa vill bo på. De låg tvåa på en fin lägenhet på deras första handsval för en månad sedan, men den gick
dem förbi. Så nu hoppas i alla fall jag att de hittar något fint till i mars. Annars får de bo här så klart, med alla möbler från dera tvåa i Umeå...och det löser sig så klart...eller hur?!
Jag bakade Lussekatter igen. De här blev nog ännu godare än de första jag gjorde i november. Det är 0,5 dl konjak i degen. Vet inte varför, men de blir hur som haver väldigt saftiga och det kanske beror på konjaken.
Dukade upp en god frukost, så mycket roligare då man har barnen hemma eller gäster i huset.
De här två Joel och Lovisa fick vi inte ha hemma så länge, för efter frukosten packades bilen igen, nu för några dagar i Kainulasjärvi i min mans hus där, som han ärvt av sina föräldrar. Julklappar till min mammma skulle med,
och kläder för vistelse i skogen och eventuell fågeljakt. Mina söner, åtminstone de två äldsta är helt jakttokiga. Tur att Joel har gulliga Lovisa som gillar friluftsliv hon med.
Nu sitter vi här ensamma och väntar på att ett försenat flyg ska lyfta på Arlanda, så vi får hem yngsta sonen också.
Granen är inne och vi har även en ute i år, i fall att...
I morgon ska granen kläs och julklappar slås in.
Lite glögg kanske, javisst jag måste köra ett tungt träningspass.
Träning så klart, p g a allt gott som det bjuds på.
Men också för att jag mår så bra av att träna
Njut av livet, med klokhet, det finns ju ett liv efter alla dessa helger också.
♥ Maria