Resa med barn, och med Norrlandskustens bussar.
Att resa med barn kräver lite andra förberedelser än då man reser ensam som vuxen. Allt fungerar, men det underlättar givetvis att ha tänkt till kring resan. Vi har rest en del med våra egna barn, inte till Asien och så, men massor av resor till mina
föräldrar som då bodde i Kiruna, med tåg ofta och med bil ibland. Vi har rest utomlands också, men jag tycker nog att resorna med bil och husvagn runt om i Sverige är dem jag minns mest och nästan bäst ändå. Så lite rutin har jag kring ämnet
resa med barn 😘

I går tog jag bussen från Luleå till Umeå med Axel. Lite småstrul får man räkna med, som att jag hade min mans mastercard i min plånbok och upptäckte det 4 minuter innan bussen skulle gå. Tur han har fler kort i sin plånbok, men det tänkte jag inte på
just då. Liiite stressad blev jag vid upptäckten av min miss.
Axel var i alla fall pepp på att få resa ensam med mormor till Joel och Lovisa och att få åka Norrlandskustens tvåvåningsbuss. Gissa besvikelsen då en vanlig buss kör in. Axel fick genast en reflex av bussvärden på Busststation i Luleå då hon
såg hans besvikelse, hon berömde hans fina resväska och sa att det nog skulle ordna sig med bussen också, vilket det gjorde. Chauffören som skulle köra oss, var lika besviken som Axel, så han ringde sina trafikledare och fick tag på
en kustbuss. Vi fick dock åka till bussgaraget alla som skulle åka med från Luleå.

Alla fick sitta kvar i bussen och vänta medan den nya bussen gjordes i ordning, förutom Axel. Bussvärdinnan tog med honom på en tur i bussgaraget medan vi andra väntade lydigt inne i bussen.
Allt löste sig och sedan rullade vi iväg 30 minuter sena.

Matsäck hade jag förberett, och allt i en liten kylbag med en kylklamp i. Innan Rosvik var Axel hungrig. Jag försökte få honom att vänta till Piteå i alla fall, men nej. Vi fikade första smörgåsen efter 25 minuters resa. Bara fyra timmar kvar
att åka...

Pysselbok, som jag köpte på Kiruna Bokhandel i somras. Den kom väl till pass,

och SVT:s barnprogram på paddan. Summan av kardemumman, trevliga bussvärdar men synd att de inte går att köpa te på deras bussar. Enda gången jag inte tar med mig min termos med vatten, och då får man vackert leva utan denna dryck i timmar
längs E4:an.

Efter dryga 4 timmar var vi i alla fall framme, knappt föresenade alls. En snabb promenad på stadsgatorna så att Axel fick handla för pengarna han hade med sig. Lite LEGO och en jacka som mormor fick bidra till. Sedan hängde vi en
kort stund på hotellet där jag skulle bo en natt i väntan på att Joel skulle hämta Axel.
Utsikten på våning 10!!!
-Ååå, här ska jag bo, sa han och såg med längtan fram emot att bli 25 år, 190 lång med flickvän och allt. Elle kanske inte...

Lägenheterna nedanför hotellet, är byggda på taket på en galleria. Någon hade en liten pool på altan, vilket såg ut att vara drömmen för en 6 år gammal kille. Men med tanke på att ha mamma, pappa, mormor och farmor i Luleå så tvekade
han en aning kring sina flyttplaner.
Joel kom och de åkte i väg till Sandåker. Jag trippade snabbt iväg ner till Gallerian och övriga små affärer som håller öppet lite längre.

Designbutiken, har som alltid massor av fint.

Köpte inget, jo en liten kinesisk gran från Granit som ska tåla -25°. Det blev middag på kvällen med några fritidspedagoger som kom ner hit med tåg från Boden.
Ska strosa en timme till i kväll innan jag också ska åka ut till Sandåker efter dagens föreläsning. Jag bad Joel hämta mig sent så jag hinner titta runt lite först. 😜
♥ Maria