Salming, en levande legend!

Matojärvi ishall, Sveriges första ishall. Här har man hängt, massor av timmar då jag tränade konståkning. Massor av timmar då man spanade in hockeykillar i sin tonår. Alla AIF:s matcher med pappa till en början och sedan med kompisar. Matcherna då i början på 1970-talet, de var något alldeles speciellt, i en ishall så packad med folk så det gick knappt att röra på armarna. 
Snoddas army var där med ett härligt ös, och sin egen hyllningsflagga!
Det finns en djup stolthet i att vara AIF:are. En tillhörighet som förenade arbetarklassen i ett då väldigt uppdelad stad, antingen var man det ena eller så var man det andra, oavsett om man var grannar, klasskamrater eller inte så var det en tydlig skillnad.
Den här mannen hade på sig sin högtidsdräkt en dag som denna, så fin! 
När man frusit om tårna i någon timme, och hejdlöst studsat upp och ner för att få  lite värme ner till tåspetsarna - fastnade min blick på den här mannens skor och byxor i renskinn.
-Varför hade inte jag varmare skor denna dag?
NHL cirkusen, ja inte vet jag så mycket om den, men Torontos fina flaggöverlämning var helt fantastisk. AIF:s arrangemang kring hyllningscermonin likaså. Jag är glad att någon tänkte på mig och gav mig en biljett ;-)
 
Flaggan hissades, i ladan där allt en gång började.
Börje tackade sin mamma, utan hennes omsorg hade det aldrig varit möjligt. Han tackade Toronto som tagit så väl hand om honom under alla år där.
-Hur var det att lämna mamma, och ge sig i väg så ung, först till Gävle och sedan till Canada frågade Åsa Ivarsdotter som var konferencier
-Jag  tänkte inte så mycket, jag bara öste på, sa Börje.
Det är aldrig fel, att bo granne med en ishall då man gillar hockey. Börje gjorde det...
Nu blir det lite pinsamt, för jag kunde inte fota Börje med dagens AIF. Jag stod helt fel, och det var rätt så många som var där. Här har ni honom med motståndarlaget för dagen, MAIF, Malmbergets AIF. Efter all uppvaktning, sång och fina tal blev det match mellan två Malmfältslag  i division II, där kampen var hård och jämn. Kiruna AIF vann den matchen till sist.
 
Jag fixade inte att se hela matchen, trots att jag hade mina varmaste skor i fårskinn, men nötta Jag måste köpa mig ett par varmare kom jag på just nu.
Elin, min brorsdotter skulle ut och roa sig i vinternatten. Vi andra värmde oss med glögg och åt en supergod middag efter att ha känt stolthet i gemenskap med så många andra i den bitande kylan på Matojärvi.
 
Något blir fel då jag ska lägga in bilder just nu, kanske dags att ge sig för i kväll...
 
♥ Maria
 
 
 
Kommentera inlägget här: