Mitt bästa, spontanbesök med mera.
Jag gillar ju att ha oplanerade helger men ser också fram emot planerade sådana att längta till. Helgen som snart är till ända var i det stora hela, helt oplanerad, och blev så här långt så fin som en helg bara kan bli.
Vi tog en lång promenad, nästan 10 000 steg fick vi ihop och det var ljuvligt trots det tråkiga vädret.
Frida vår dotter ringde och frågade om vi kunde vara barnvakt. Hennes pappa sa ja, direkt. Skoj, tyckte även mormor och så ställde vi in oss på en lördag em och natt med en go gosse.
Lite snöskottning, och inte så lätt att få till spaden rätt. När Hugo till sist fick till det skottade han massor. När det blev kväll och gossen sov blev det semlor igen, ja det blev en på fredagskvällen och en på lördskvällen. Galet hur vi frossat i semlor den här helgen.
Frida hade köpt semlor åt barnvakterna på Holms.
Supergoda som vanligt då Holms levererar.
Hugo vaknade kring 06.00 och hans morfar tog morgonpasset. När jag trippade ner för trappen nyvaken pågick en match av något slag på bottenvåningen.
En av mina frukostar i helgen, inte så stor variation i innehållet.
Det är inte ofta jag plockar fram min symaskin, som är antik vid det här laget. Jag fick den skinande blank och ny av mina föräldrar då jag fyllde 18 år. 
De första 10 åren använde jag den flitigt, sydde kuddar, gardiner och ett och annat plagg åt mig själv och sedan när jag så småningom fick barn sydde jag åt dem. Ungefär då jag började plugga till lärare fick symaskinen en undanskymd tillvaro. Min tid ägnades åt barn och plugg. I går fick jag ett il, mina bästa strumpbyxor i ylle från Falke hade fått ett hål under foten. Det är inte lätt att hitta sköna och hållbara strumpbyxor, och när man väl hittar dem är det en sorg då de inte går att använda längre.
Jag klippte helt enkelt bort foten och fållade kanten. Nu kan jag fortsätta använda dem ett tag till.
När Hugo skulle åka hem ringde min gulliga kusin Ingela som bor i Kiruna och frågade om hon och hennes man Ilka kunde komma förbi, och såklart gick det bra. Ingela har en speciell plats i mitt hjärta, för jag glömmer aldrig hur stolt jag var då jag fick gå ut och gå med henne i vagn då hon var typ ett år och jag 7-8 år. Några år senare hade jag ett av mina första jobb som barnflicka åt henne någon vecka på sommarlovet. Jag minns att vi hängde på badstranden vid Luossajärvi och badade. En sjö ovanpå gruvan i Kiruna.
Jag bakade en kladdkaka och fikade igen, och det var det värt. Vi fick se bilder på de fina fritidshus som Ingela och Ilka bygger just nu i Finland alldeles vid en stranden av en sjö.
Fick blommor,
och en present, och så praktisk, för teälskare som mig.
En tesil att ha inne i termosen.
Det oplanerade och spontana tog inte slut här, för en timme efter att mina gäster åkt hem till Kiruna knackade det på dörren. Där stod Stina och Berit. Berit hade med sig de här två fina skålarna från finska Iitala och gav dem till mig. Hur gulligt som helst! Jag har den stora skålen i samma serie, fick den av min mamma för minst 40 år sedan. Det blir så fint med dessa två intill när jag ska servera något gott framöver.
Trost det stilla livet nu, med allas försiktighet kring umgänge så blev det en fin och härlig helg med oplanerade händelser och spontana inslag. Nu önskar jag att alla ska få vara friska och att vi snart slipper alla restriktioner.
♥ Maria