Tur till Katterat
Oj, vilken skidtur det blev i dag, mitt sällskap, vår äldsta dotter och yngsta sonen. Vi har rätt så skoj då vi är tillsammans och skrattar en hel del, men där emellan har vi rätt så olika åsikter om det ena och det andra. Men först en god frukost.
Viktigt, så att energin finns.
I dag skulle det vara rätt så soligt sa väderprognosen, men ack så fel. Dimma som tätnade allt eftersom. Lukas ville absolut ta en tur över Katterat från Björnefjell och tillbaka över Katterjokk och hem. En tur på ca 2 mil. Frida tyckte att dimman
avgjorde valet av tur och att Soldalen fick bli dagens mål. Efter hetsiga diskussioner gjorde vi som Lukas ville.
Skidor från vårt hus till Björnefjell i Norge först för att sedan börja klättra uppåt.
Dystra minnen från kriget.
Ett hus som någon glömt bort...
Det såg rätt så hoppfullt ut till en början.
Det stiger typ 50 våningar, enligt min hälsoapp i mobilen.
Ripor i dimman. Här började jag tveka, ska vi verkligen fortsätta. Lukas stod på sig, och vi fortsatte i en timme till.
När vi åkte alldeles intill en ravin, och såg den först på ca fem meter, då vägrade jag fortsätta.
-Men vi är ju uppe på Katterat nu, sa Frida fundersamt...
-Ja, då är det nästan bara nedför nu till Katterjaur, sa Lukas hoppfullt.
-Aldrig i livet att jag fortsätter, sa jag bestämt.
Vi vände, och fick följa våra egna skidspår tillbaka till Björnefjell. På vägen hem lämnade Lukas oss, för att vi åkte så sakta, han behövde få lite mer flås sa han. Oki doki, sa vi då vi såg att vi nog skulle hitta hem.
Väl hemma kändes det i alla fall skönt i kroppen efter dagens rätt så tuffa tur. Efter bastun bestämde jag mig för att det blir en lugn kväll och lite bloggskrivande. Frida tyckte likadant. Lukas blir visst aldrig trött, han fick
meddelanden om att han borde komma upp till hotellet för After Ski, och drog givetvis i väg.
Det var han som skulle fixa middagen i dag...
Ja, det får väl bli en sen middag då...
♥ Maria