Kanske tuffaste turen i år...
Att gå på tur till Låkta fjällstation är en rätt så jobbig tur, beroende på väder och vind.
Den här tiden på året är det viktigt med kalla nätter om man ska ha något så när bra skidföre på dagen. Hade mina tonåringar kommit i gång på morgonen i god tid, hade nog turen blivit lite lättare.
Lukas skulle absolut åka till Låkta den här morgonen, stora snöflingor föll och sikten var den sämsta. Det tog dock väldigt lång tid innan alla hade ätit sin frukost, packat sina ryggor och hittat sina kläder. Till sist var vi på väg, jag lite
tveksam på grund av vädret.
Lukas och Lovisa är ju 18 år och vältränade om något. Jag försöker träna och älskar att åka skidor, ändå så fick de vänta på mig i uppförsbackarna.
Som tur var är de två empatiska ungodmar som såg till att jag inte blev ensam. Efter en km eller något sådan slutade det att snöa, och vädret blev riktigt fint.
Sista backen upp till Låkta fjällstation, tungt, tungt. Nu är det bara vetskapen om den goda våfflan som får en att ge det sista man har av ork 😝.
-Gissa om man är nöjd med sig själv då man till sist är här!
Ordning och reda.
Våfflan, ååå så gott!!!
Att ta sig ner utan slalomskidor är ett äventyr i sig, och här uppe var det väl okej, men...
När vi åkt ner i några kilometer, blev det helt galet. Genomslag och skidor som bara sjönk en halvmeter eller mer ner i snön. Först skrattade vi, efter tionde kraschen var det inte roligt längre. Jag vet inte hur många vurpor vi
gjorde. Ett under att ingen bröt ben, armar eller skidor. Till höger Lukas, som hamnade helt på tok.
Alltså, om man kommer i väg tidigt på morgonen är det skare, och man hinner hem innan dagens solsken gjort snön till solvarmt smör, alltså är det inte lika jobbigt. Min son och hans flickvän sa dock efter turen att det inte var
så jobbigt ändå, men där har vi olika åsikt. 😜
♥ Maria