Jag börjar med att dela ett gammal inlägg från min blogg Humlesurr;
Trevor Dolan, en framstående skolforskare som dog för någon vecka sedan, hade tankar om att lärare måste hitta tid för pedagogiska samtal. På arbetslagsplaneringarna diskuteras oftast problem som måste lösas. Man hinner sällan till de pedagogiska frågorna.
Till hans ära anordnade min kollega Elisabeth Landström en Pedagogisk Pubafton i går eftermiddag här i Luleå. På samma vis var det i Stockholm, Göteborg och Malmö i veckan till Dolans minne. Ett mycket bra initiativ Elisabeth!!!
Bestraffning är kontraproduktivt sa Dolan, " Du kan slå en hund til lydnad, men den kommer aldrig att respektera dig!"
"Alla elever i Sverige kan nå målen i skolan om vi tror på dem vi möter, vi måste bara tillämpa metoder som bygger självkänsla, välmående och inre motivation", var hans budskap.
Han hade en rangordning på vad forskning visade som mest gynnsamt för elevernas framgångar i skolan:
- Rektors ledarskap, en rektor måste ha egna visioner, (inte luta sig tillbaka på förvaltningens eller politikens visioner), för sin skola. Rektor måste vara en pedagogisk ledare som får tid att vara i verksamheten.
- Skolan ska ha höga förväntningar på alla elever, alla.
- Lärarna måste samverka, mer än på arbetslagsplaneringar en gång i veckan.
- Formativ bedömning!!!
Intressant och viktigt att ta till sig! Dolan hade många konstruktiva förslag, vilket är bra. Som att ge varje elev två korta frågor efter varje lektion som kräver två korta svar av eleven. Detta för att läraren ska se om lektionen gett eleven den kunskap som syftet var.
Deltagarn den här första kvällen kom från F-6 skolor, högstadiet, friskolorna, så opretentiöst och trevligt!
Dolan sa så många kloka saker under sin levnad, jag kan inte låta bli, måste få dela ett citat till med er. För att få eleverna att bli motiverade utan att använda bestraffning sa han följande; "Vill du att frukten ska bli saftig och god måste miljön vara anpassad och jorden (själen) få näring". (Humlesurr, 2013)
Gammalt, men fortfarande intressant. Dolan dog i februari 2013, han tog sitt liv, en otroligt engagerad pedagog som nog ofta fick kämpa i motvind, så som många som driver skolutveckling får göra.En som överraskade, i alla fall mig var Alexander Bard. Han började någonstans på stenålder för att sedan med humor och allvar ta oss på en resa fram till i dag där han delade ut en och annan känga åt såväl främlingsfientliga politiska företrädare som konservativa skolpolitiker. Jag frågade honom om det var ok att jag fotade honom.
-Fråga inte, bästa bilderna får du om du agerar paparazzi, sa han och log. Ja, så är det ju, så klart.
Min nya idol, Mattias Odhner Larsson, född och uppvuxen i Kiruna, bara det ett skäl till att gilla honom ;-) numera rektor på en gymnasieskola i Stockholm. Han sa det där som är så himla viktigt, att med relationskompetens kan vi rädda nästan alla elever. Vi tror att vi arbetar inkluderande, men i själva verket är det allt för många elever som exluderas för att de "stör ordningen" och faller utanför normen.
Ante Runnquist var en annan föreläsare som jag föll för, han lyfte skolmiljön, och hur viktig den fysiska miljön är för elevernas skolresultat. "Skolan ska vara byggdens finaste byggnad" Självklart ska det vara så, men från den tid då vackra skolor byggdes till idag då inget får kosta något i skolans värld har även synen på skolan och lärandet i allmänhet dalat katastrofalt, kanske det ena ger det andra...
Jag skyndade mig iväg till Vasagatan på eftermiddagen för ett besök på Skolledarförbundet. Där fick jag träffa både Mats Nilsson förbundsordförande och några andra nyckelpersoner så som Leena och så Renee som är vår förhandlare.Fick inte med dem alla på bild, tyvärr. Renee var på väg till Frankrike, och jag berättade att jag skulle till Riksgränsen, och så tittade vi på lite mobilbilder och jag fick med mig en goodiebag, fylld med intressant litteratur och annat smått och gott :-)
I det här rummet skapas vår facktidning, intressant.
Timmarna tickade iväg, och jag fick skynda mig tillbaka till Söder och vårt hotell. Dusch och fräscha kläder, för nu var det dags för middag någonstans på Söders höjder.
En Italienare fick det bli.
Jag tror att vi alla valde någon pastarätt. Gott var det i alla fall.
Tiramisu, smakar bästa på italienska restauranger, och den här var supergod!
Kerstin valde något med glass och frukt mixade i en salig röra.
Ciao Ciao hette restaurangen som dukar upp italiensk buffé på fredagarna. Ligger på Bondegatan, tror jag...
En kväll med glada skratt och intressanta samtal om skolfrågor och intryck som vi delade med oss av från allt vi var och en hade tagit del av ute i Kista på mässan. Trötta, ja! Vi småsprang hem i den kyliga kvällen för att inte frysa allt för mycket. En ny dag väntar.
Dag två var bättre än dag ett i alla fall uti från de föreläsningar jag valde att lyssna på. På eftermiddagen hade jag turen att få träffa några föredetta kollegor från Luleå. Ann, Monika och Anita. Vi fikade på Vetekatten, igen, jag vet :-) och pratade skolfrågor i timmar och de gjorde min dag! Så himla intressant, att få ta del av era liv och era skolutmaningar! Anita som nu är verksam i Stockholm berättade om framgångsfaktorer här. Jag hade masor av nya insikter i mitt huvud efter den fikastunden.
Ja, sedan var det väl dags att ge sig i väg till Arlanda och flyget hem. Nu packar jag igen, galet eller hur? I morgon natt, för det lär vara natt innan vi är där, blir det Riksgränsen, och jag längtar!
♥ Maria