Kainulasjärvi, lite hemma och lite Frankrike.

Hemma igen, efter en natt hos min mamma. Jag och min mor har sett på TV, program jag missat under några veckor, ett som jag tyckte om särskilt om var dokumentären "Börderna Andersson" på SVT play.  Handlar om fyra bröder, och hur olika deras liv blev och samtidigt väldigt lika ändå.
Gustav och Madde har varit en vecka i Gränsen, de kom förbi och vi åt middag tillsammans innan vi alla åkte hem. Madde ville inte vara med på bild, söt är hon alltid, men jag respekterar hennes vilja. 
 
I dag sov vi ut, och sedan har vi jobbat på här hemma. Efter en del tvätt att ta hand om har vi 
tagit tag i ett tråkigt jobb, att tömma ett stort skåp.
Fullt med saker som vi sparat av olika skäl. Nostalgi, kanske någon av barnen ändå skulle vilja ha detta, någon gång. Någon gång som vi ännu inte kommit till. Alltså rensade vi och jag tog fram en låda och lindade in fina kaffekoppar i prassligt papper och skrev en lapp på lådan, " Till Axel". Kaffekopparna har Frida fått för länge sedan, och i någon av hennes flyttar blev de kvar hos oss, och nu har hon inte plats för dem längre. Istället för att göra sig av med dem, tänkte jag, att kanske Axel en dag vill ha dem. Kanske.
Vi tömde det stora skåpet, för att det måste bort så att min man kan ta upp det gamla trägolvet. Det blir mer och mer av ett kaos här på övervåningen. Eftersom vi har vårt sovrum här har jag fundera på om vi ska flytta ut till vårt gårdshus medan allt golv rivs. Det blir lite stökigt hur vi än gör, för tvättstugan finns här och min klädkammare och just nu känns det som allt man behöver finns här på övre plan. Nu står skåpet hur som haver inklämt i vår tvättstuga, inte optimalt men nödvändigt. 
Det här är ett av alla påskägg i choklad som jag köpte i Frankrike i den gamla mysiga chokladaffären. Axel fick sitt innan påsk, Olivia och August kom förbi i dag och hämtade sina. Innan de cyklade hem igen, åt de upp dem såklart. 
Några bilder från affären. Att köpa choklad har sina risker, är det för varmt ute så riskerar allt att smälta, och äggen var ju ihåliga så det fanns en risk att de skulle krascha innan vi var hemma, men mina höll sig hela, vilken tur.  
Ebba och Lukas har bott i vårt hus då vi varit på resa. Skönt att ha någon i huset då man själv inte är hemma, det känns tryggt. Jag fick en påse av det godaste teet av Ebba, så just nu njuter jag av en kopp som doftar ljuvligt av japansk lime.  
Friskt, syrligt och gott. 
Mina blommor lever, vilket inte alltid är fallet efter att man varit bortrest. 
Tuggummi utan plast. Jag har aldrig tänkt ens tanken att vanligt tuggummi innehåller plast, vilket det förmodligen gör inser jag nu. Läste nyligen om att människors livlängd kommer att förkortas framöver p g a all energidryckskonsumtion, hamburgare och korv samt alla plaster vi får i oss, via plastskärbrädor, plast som vår mat är förpackkad i osv. Nu ska jag bara köpa toy utan palst, en åtgärd om inte annat. 
 
Nu lite mer Frankrike, jag förstår att ni börjar bli less, men håll ut. 
Vi åt lunch en dag i den matsal där de barn äter som inte har en mormor eller farfar som kan hämta hem dem under sin två timmar långa lunchrast. De här fina tovade kaninerna var matsalen dekorerad med inför påsk.  
 
Lunchmat en dag på torget i Die, en sorts Crudité. En rätt som oftast består av råa grönsaker i stavar, och en röra att doppa dem i. 
De är något vi brukar få i vår matsal på skolan, massor av råa grönsaker och ofta något att doppa dem i. 
Som här hemma hos Isabel, selleri i bitar med en god tryffelröra som Lauren hade med sig, tryffel som hennes hund nosat fram. 
Det här är tryffelhunden. 
Jag måste få visa er bilder från den charmiga lägenhet som låg ovanpå skolan där Lauren arbetar. Den som snart ska bli en del av skolan då de har för få och för små klassrum. 
En vacker och sliten trappa.
Ett kök som påminner om konstnären Claud Monets kök i Giverny.
Den här vackra tapeten satt på väggen i vardagsrummet. 
 
I morgon jobb igen,
och nu är det tjockt i agendan fram till sommarlovet,
förutom några dagar då jag ev tar ledigt. 
 
♥ Maria