Mellandagar

Oj så vi har velat hit och dit om vi ska åka upp till Riksgränsen, eller inte. Vi hade sedan en plan, att åka till min mamma och sedan vidare till Gränsen. Men hon har varit hos min bror i Kiruna i en vecka, och var inte hemma. Det spås bli riktigt kyligt, ner mot -23 både här vid kusten och i fjällen. Ska vi åka ändå, eller stanna hemma?
 
Vi funderar vidare, och ute har vindarna gett vika. Jag bär ut lyktan, tomten och kvistarna igen. Vintervitt och roligt att göra fint både ute och inne. 
De som står här på betongskivan får jag lyfta in då vinden viner som värst eller när det toksnöar.. Fungerar då jag har koll på vädret, vilket jag inte alltid har. När det snöade som värst fick jag gräva fram dem ur snön. Ger ändå inte upp, det är värt jobbet med att gräva i snön och söka runt på tomten efter bortblåsta gran- och tallkvistar. 
I dag fick jag med mig min man på en promenad i stan, runt Udden. Isen fick vi glömma då min man inte vill riskera att bryta fler höfter än den han nu har i titan. Såg inte en ledig spark någonstans, men det var väldigt många ute på den blanka isen den här fina men lite kyliga dagen. 
Min man har en genvägs GPS i sitt huvud. Var vi än promenerar ser han genvägar, både i fjällen och här i stan. Nu fick han glömma genvägarna, och ta den långa vägen längs vattnet. 
Här kan man bada i en isvak och sedan hoppa in i en varm bastu. En sak jag måste testa någon gång. 
Många som åkte skridskor, här var även Hugo och hans föräldrar i dag. Synd att vi missade varandra.
Vi fikade i stan, och vi var inte ensamma kan man väl säga. Först på tredje stället vi kikade in på hittade vi ett ledigt bord. 
Helt plötsligt dök vänner från förr upp och vi fick en så himla trevlig stund med dem här. Dennis och Carina har vi känt i mer än 40 år, tyvärr får vi väl säga så har de flyttat ner till Kalmar för många år sedan. Nu var de här och hälsade på sin son. 
Här en bild som jag hittade för bara några dagar sedan, från en resa till Kreta som vi gjorde med Dennis och Carin för väldigt länge sedan. Närmast kameran våran Gustav och sedan deras André och Frida, Joel och min man längst bak. 
Efter fyra koppar te och massor av prat gick vi vidare till bokhandeln, för jag behövde köpa några böcker med mig till Gränsen, för ja, vi bestämde oss för att ta tåget dit i morgon. Inte bilen, i fall det blir storm och vägen stängs, eller i fall det blir för många minusgrader att köra i.
 
Köpte även tre små, små blommor med gröna pyttesmå krukor i den finaste gröna färgen. Det kanske inte lever så länge, men då får jag väl klippa ner något från de få blommor jag har, få en stjälk att gro för att sedan plantera dem i de här minisarna. 
 
Jga har bloggat i 12 år, den 5 oktober 2012 skrev jag mitt första inlägg på den blogg jag då hade som hette "Humlesurr, en blogg om allt och inget",  här kommer ett av mina första inlägg;

"Hittade en typ 10 år gammal pennkjol i min garderob. Har för mig att jag tyckte den var lite för stor då jag slutade använda den, och nu var den precis lagom stor. Men slitsen, varför kan jag inte trippa fram som fina damer gör? Den spricker, och spricker, så nu har min snälla väninna Stina tagit med sig den hem för att försöka få fason på den.

Och den här bilden visar hur jag än en gång försöker ta så små steg som möjligt och ändå…på väg in till Villa Godthem på Djurgården."

Tänk ändå, så mycket som hänt sedan dess, nu finns inte Stina med oss längre och kjolen, jag den har jag tyvärr vuxit ur helt och hållet. 
 En selfie från Julafton 2025. Man ska ju visa sig på sin blogg, vilket jag inte gör så ofta. På julafton hade jag på mig en klänning jag sällan använder, men den är helt okej så jag borde nog ta fram den lite oftare. Den är inte tajt så som en pennkjol, utan sitter så där skönt runt kroppen som en dam i min ålder trivs i. 
 
♥ Maria