”Tio mil kvar till Korpilombolo…”
Efter en hektisk, jobbig vecka var planen att jag, Joel och Helmi skulle åka tillsammans hit till min mamma i går efter jobbet. Nu blev det inte som vi planerat för Helmi var febrig. Inte lätt att vara liten.
Men nu lite av vad den här haft för innehåll;
Vilken tur, att jag stod på mig under söndagen, så att min man bytte till vinterdäck på min bil!
På tisdagsmorgonen var det vitt på marken och så klart blixthalka. Vi skulle på en föreläsning på Lärkan, en aula i Gymnasiebyn. Det vara bara jag som hade vinterdäck, så det blev några turer med min bil.
Gustav Sund, fritidspedagog som föreläste, om barn som utmanar. Läs han och Hadar Nordins bok med samma titel, lätt att ta till sig och skapa en större förståelse om hur vi bäst bemöter barn som utmanar.
På onsdag förmiddag var det möte för oss rektorer på Porsöskolan, en skola där jag var vikarierande rektor ett år, för typ 24 års sedan eller något sådant. Minns att jag hade möjlighet att köpa nya möbler till vissa klassrum, fritids och personalrum då. Nu har Anna som är rektor där, haft den möjligheten. Det behövdes verkligen efter alla dessa år.
Så himla fint det blev!
Den kvällen kom den här sötnöten på besök till sin farmor. Tanken var att jag skulle bjuda henne och hennes föräldrar på en onsdagsmiddag. Men en olycka med en elev på min skola gjorde min eftermiddag helt annorlunda än planerat. Så Joel lagade middagen hos oss, och jag kom hem och blev bjuden på mat istället. Helmi var inte helt kry, men vi trodde att hon var trött då klockan var kväll. Dagen efter vaknade hon med feber igen.
Torsdag, hoppade över träningen igen, inte helt fri från min sega förkylning och så lovade jag hämta Lukas och Ebba på Luleå air port, skriver ut namnet på det vi oftast bara kallar för Kallax.
Skjutsade Ebba till hennes föräldrar och lånade sedan min bil åt Lukas, som packade ner sina jaktkläder i all hast och drog iväg denna sena kväll i mörkret och ev halka till jaktlaget i norr.
Skjutsade Ebba till hennes föräldrar och lånade sedan min bil åt Lukas, som packade ner sina jaktkläder i all hast och drog iväg denna sena kväll i mörkret och ev halka till jaktlaget i norr.
Fredag och förvaltningsdag. Tur vi fick en god smörgås, för det var statistik på schemat, och sifffor som inte verkar stämma.
Efter djupa samtal och frustrerande statistik blev det ändå lunch. Nu fick jag också meddelande av Joel att han inte åker i kväll då Helmi fortfarande är sjuk. Okej, vad gör jag? Lånat min bil åt Lukas. Bestämde mig ändå för att åka, med buss.
Joel skjutsade mig till busstation och jag sprang in på kiosken och köpte en grillad korv, sprang till bussen och frågade chauffören om jag fick äta den på bussen. Tack och lov, så fick jag det.
Sedan hade jag dryga tio mil kvar till Korpilombolo, eller rättare sagt 17 mil. Läste och åt några naturgodisar under resan. Den här dagen hade jag bara konsumerat onyttigheter, så det kändes lite ok med naturgott, alltså nötter doppade i choklad, lurad tänker ni, ja så klart.
Min man hämtade mig i Korpilombolo, där i från är det ytterligare en massa mil till min mamma, men till hennes by går inte några bussar, det är långt från allt vad kollektivtrafik heter.
Lukas är otrolig, säger den nöjda fadern, vi jagar och jagar, får en älg efter många jaktdagar, fortsätter jaga och jaga, någon ser älgar men de går inte alltid att panga, för att de inte står rätt. Sedan kommer Lukas och skjuter på hans första jaktdag. Bara pang ett skott helt rätt och så föll den. Fadern är stolt!
Norrskenet dansade vals på himlavalvet, jag bad min man stanna på bron över Kalixälven. Han stannade när han kört över bron och jag sprang i mörkret till bron och tog några bilder. Tur ingen bil kom, för jag syntes inte alls där jag stod, Det enda som hördes i mörkret var vattnet som flöt under bron mot Jokkfall och vidare mot havet. Vackert så man ryser av allt den här oktoberkvällen bjuder på.
Hos mamma sprakade elden i kakelugnen och det var varmt och gott Hoppas bara att hon inte eldar för hårt, tänker jag.
Min kusin Ingela som också var här i byn,
kom förbi och vi pratade järnet till midnatt.
Somnade innan jag lagt mitt huvud på kudden.
♥
Maria