Lugnaste helgen på länge

En helg hos min mamma kan vara antingen eller. Antingen hektisk med massor av saker som ska göras, hälsas på och så vidare, eller som nu lugnaste lugna. 
Jag hade packat med mig tidningar och en ny bok. Jag har spenderat helgen med att läsa, baka lite gott och lagat mat. 
Alla bilder blir så mörka när man fotar så här i mörkaste november.
Här på landet, i byn Kainulasjärvi är det mörkt ute om någonstans. Är du inte under en av de gatlyktor som finns längs byavägen så är det kolsvart.
Farsdag i dag...
Min man och två av våra tre söner som varit i skogen hela helgen. Ingen jaktlycka den här gången, men vi firade pappan med gofika när de väl kom tillbaka.
Min pappa, som inte lägre finns med oss, finns ändå alltid med oss på något vis. Jag ser honom till viss del i mina barn, mer i någon av dem. I samtal i min familj relaterar vi ofta till något som min far tyckte eller tänkte. Han var en otroligt egnagerad och driven person som i sitt sätt att bemöta mig och min bror också fick oss att tro på oss själva och att älska den plats där vi växte upp.
Jag hittade den här bilden på mig själv hos min mamma. Så här levde jag min barndom. 
 
♥ Maria

En helg hos min mamma

Jag har lite svårt att få min mamma att komma hem till mig för några dagar eller en vecka. Det har hon inte tid med säger hon ofta. I år firar hon jul hos min bror med hans familj. Hon är rättvis varannan jul hos oss och varannan hos min bror i Kiruna. I helgen då min man och två av sönerna bestämde sig för en jakthelg tog jag beslutet att hälsa på henne.
 
Min fredag var verkligen händelserik, oj oj oj! Förutom resan hit, så hade jag hundra olika saker på agendan den dagen. En fin lunchdate med två fina tjejer, tack för att ni gav min fredag den där guldkanten jag just då behövde!
 
Jag kunde inte sluta tidigare i går, fast jag hade en vag tanke till en början om att jag kanske skulle hinna med det. Det är inte roligt, att köra bil 20 mil på vintevägar som just nu är mer halkiga än snöiga. Mörkt, dimmigt och halt i går kväll. 
 
Kom fram sent. Jag somnade ovaggad, och sov djupt till 08.30 denna morgon. Vaknade i ett os av nybakat matbröd. Frukost fick jag äta omgiven av bröd som skulle gräddas.
Hur många av er har broderat era initialer på kökshandukarna? Fint, men var sak har sin tid. 
Jägarna fick ett sms om att de kunde hämta nybakat bröd med sig till jakten om de ville, och Lukas travade in i full jaktmundering och fick famnen full av bröd, typ.
En kväll fick vi tid över för att träffa våra vänner sedan många, många år tillbaka. De har ett hektiskt liv, med boenden på många ställen, bland annat i Spanien där de tillbringat hela oktober. Så man får passa på då de äntligen är hemma. De bor i den här helt fantastiska byggnaden, Gamla lärarseminariet där jag var student då när jag var 20 år.
 
Även om jag var ung, så var jag besatt att vackra miljöer redan då. Jag älskade den här skolan, de stora klassrummen med en gigantisk takhöjd, aulan högst upp under taket och korridorerna och trapphusen så flott - allt var bara vackert!
Här i trapphuset ser det ut som för mer än 100 år sedan då huset byggdes.
Innanför ytterdörren möts man genast av ett av Marias fina stilleben. Så genomtänkt och vackert.
Köket så fint!
Ingemar studerar elementen, som alltid. Hans passion i livet, att studera allt som har med värme, vatten och sådant som hör till.
När de bodde i hus, var deras trädgård den vackraste i hela Luleå. Nu har de en liten balkong, och kanske den är den finaste av alla balkonger?!
Älskar dessa stunder -  vänner, prat, prat och prat.  Opretantiöst och mysigt.
 
Jag fick inspiration, måste fixa till lite ute på vår gård...innan den ligger under meterdjup snö.
Stamatia, från Grekland hade med sig bland annat, en burk grekisk oregano som hennes pappa hade plockat. Vi bakade en pizza en kväll och kryddade den med oregano. Så god, alla sa att det var den smakrikaste oreganon de någonsin ätit! 
 
I dag, bara lugn och ro!
 
Alla fina, det kan uppfattas som en klyscha, men problem som finns, gör något åt dem, går det inte att påverka - släpp dem! 
Låt inte energin gå till att älta det du ändå inte kan påverka.
 
Varför, för att livet är kort!
 
♥ Maria
 
 
 
 
 
 


Dockhus

En del blir aldrig vuxna, eller så är det bara så att man "måste ha kvar barnasinnet annars blir man aldrig vuxen", så som Astrid Lindgren sa en gång.
 
Jag har en viss fäbless för roliga saker för barn. Vid en utförsäljning för ett tag sedan köpte jag ett dockskåp att ha hemma hos mig för mig och mina barnbarns skull. 
I dag får man ju allt i platta paket och får bygga ihop det själv. När jag kom hem med paketet skakade min man på huvudet och undrade varför jag måste köpa sådant hem till oss.
 
-Vi har väl haft nog med leksaker under årens lopp, sa han lite uppgivet.
Sedan fortsatte han med att säga att han minsann inte tänkte skruva ihop det.
-Nä, men varför skulle du behöva göra det, sa jag snabbt och kånkade upp förpackningen för trappan till vår övervåning. Det kan väl inte vara så svårt tänkte jag och ställde undan paketet. 
 
Axel och Olivia har kikat på paketet i några veckor nu och undrat...
 På söndag var Axel hos oss ett tag och började fundera över dockskåpet igen. Okej, vi bygger ihop det sa jag åt Axel och så satte vi igång. Ni vet skrvudragare är ett av det bästa verktyg som finns. Den var bra att ha. Efter ett tag fick vi hjälp av Axels morfar, han som inte hade tänkt hjälpa till.
Till sist hade vi fått dit alla delar. Det var rätt så skönt att få skruvdragarhjälp av en hjälpsam man. Tomt i huset, vi har ju inga möbler sa Axel lite bekymrad. 
 
-Jag har hört rykten om att Nissen som flyttar in före jul här hos oss har lite planer på gång, sa jag lite kryptiskt.
 
Det var nämnligen så, att alla möbler redan var slutsålda då jag köpte dockhuset. Vårt Fritidshem på skolan har köpt både ett hus och alla möbler i ett tidigt skede av utförsäljningen, då när jag inte ännu hade kommit på att jag skulle köpa ett hem. 
Möbler är överskattat, Axel hade en egen lösning på problemet. Så nu är dockhuset ett garage!
 
Eftersom jag fortfarande har barnasinnet kvar, ska jag nog fixa lite möbler allt eftersom med hjälp av Nissen 😊 
 
En liten detalj, som hör ihop med dockhuset, vi måste fixa till Lukas gamla rum. Måla väggar, tak och golv så att dockhuset kan flytta in där. Jag måste bara köpa målafärg först!
 
♥ Maria