Pite

Pite har en liten plats i mitt hjärta allt sedan jag var barn. För hit åkte vi ibland på semeter, till Pite Havsbad så klart. Vi bodde i tält och badade i havet hela dagarna och livet var så ljuvligt som det bara kan bli då man är barn.
Två dagar har vi nu arbetar här, all personal från skolan. På Furunäset, som en gång i tiden var ett mentalsjukhus. I dag ett hotell där det sägs spöka. 
Hotellet - sjukhuset omges av en vacker park. Vi fick en historisk föreläsning på eftermiddagen om verksamheten så som den en gång var. Att sjukhuset var självförsörjande och att allt fanns på området då en gång för mer än 100 år sedan visste inte jag. Ett helt samhälle byggdes runt sjukhuset. Här fanns allt från sömmerskor som sydde kläder till skomakare, bageri, slakteri med mera med mera. 
 
Många psykiskt sjuka hamnade här, och nästan alla blev kvar här resten av sitt liv. Nästan ingen fick besök av sina anhöriga. Mycket tragik och många metoder som prövades i behandlingen av dem som mådde dåligt. 
 
Vi valde att äta på Pensionatet. För att miljön där är så mysig och maten så god. 
 
Spöken då, ja några av pedagogerna kände märkliga saker där, dock inte jag. Jag fick skavsår av vår promenad till Pensionatet och träningsvärk i magen av skrattanfall och sov gott hela natten. 
Här, några av oss som valde att traska med Magda som guide. Magda är en Pitetjej som hamnat i Boden och hon tog oss genom fina villakvarter från Furunäset hit till Norrmalm.
Vi fyllde nästan hela restaurangen. 
I skenet av stearinljus åt vi gott och funderade över livet, eller om sommaren hade varit för kort.
Om två personer väljer var sin pizza, och sedan delar dem mitt i tu, och byter med varandra så får man två olika halvor att äta, mums!
Efter efterrätten, var det efterfest för dem som ville ute på Furunäset. 
Trångt och mysigt. 
Det fanns dryck att köpa om någon var törstig. Medan vi funderade över spöken och annat spännande drack jag vatten. Och innan jag började tro på dem på allvar gick jag och la mig, och det gjorde jag innan midnatt vilket kändes helt okej dagen därpå. 
För på fredagmorgon stod de här två gulliga tjejerna, Christina Skarin och Maria Lund och väntade på oss.  Fulla av energi och entusiasm tog de med oss på en resa som inte ska ta slut. Vi kommer att träffa dem någon gång till innan jul. Sedan vet vi inte mer, inte mer än att arbetet hos oss fortsätter med att ge våra elever de bästa förutsättningar för ett lustfyllt och meningsfullt lärande som gör att vår skolan blir en skola att längta till.
 
Christina och Maria är diplomerade coacher och ska lära oss att coacha varandra och eleverna. 
 
 
♥ Maria