Den bästa dagen...

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

 Nog finns det mål och mening i vår färd -

men det är vägen, som är mödan värd.

 

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

 På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

 

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

En av alla Karin Boyes finaste!

 Blev väckt av min kära som sjöng för mig i arla morgonstund. Efter frukost och lite förberedelser inför kvällen gav jag mig i väg på en Loppisturné med svägerskor och barnens kusin Alexandra. Lite av mina fynd ovan.
Efter några olika loppisstopp var vi hungriga och begav oss av till en mysig restaurang. Jag blev bjuden på lunch av I-M, för att det var min födelsedag och allt, tack snälla!
Hemma blev det ett högt tempo, och givetvis misslyckades jag med de glutenfria baket, alla cupcakes rasade ihop, bara sådär tragiskt som det kan bli när man har gäster som ska komma och det inte får hända. Lugn, bara lugn, min svägerska Anita är en kreativ kvinna, hon räddade dem och de blev såå goda och vackra till med, till sist.
Tadaa!!!

 
Vilket team jag hade till min hjälp, helt makalöst så smidigt allt gick med middag för 15 personer och flera hjälpande händer.
 
 
Vi hängde utomhus ett bra tag, några inlindade i filtar. Axel var sååå himla nyfiken på presenterna, och hans mormor hade aldrig tid för att öppna dem, så till sist kom han in i köket där jag stod och gjorde i ordning något, och sjöng, för det kan han  " Ja må hon leva...", så fint. När han var klar sa han snabbt, nu går vi och öppnar presenterna.
-Okidoki, sa jag och så gjorde vi det, han och jag.
-Det kanske är en bil sa han vid något tillfälle då vi "slet" upp presentpapper och rev i snören. När alla paket var öppnade sa han med en djup suck, något besviken;
-Det var ingen bil!
Nej, ingen bil fick jag men massor av andra fina, fina presenter  och pengar till något - Tack alla goa kära barn och fina vänner! 
Barnbarnen var trötta och somnade. Vi vuxna fortsatte prata om allt som livet ger och allting som vi kring oss ser...inomhus till sist då alla frös trots filtar.
Jag lyckades med resten av baket som tur var.
 "Den bästa dagen är en dag av törst..."
-ja, längtan till något är ju faktiskt hela grejen. Jag har aldrig slutat älska födelsedagar och kommer nog aldrig att sluta med det heller. Den bästa dagen är min födelsedag, och törstig hann jag aldrig bli, men längtat, jaa!
 
"Oändligt är vårt stora äventyr"
 
♥ Maria

 

Fina kvällar

I kväll känner jag att sensommaren gjort entré. Dimman kryper in och brer ut sig på vår äng i kväll. 
Vi har haft en superduper rolig vecka med svägerskan Anita och min brorsdotter Elin, lite spännande berättelser en kväll hos Frida. 
Ibland blir det hejdlöst roligt, som då Anita berättar om den datakurs hon gick i Umeå, tidigt 1980-tal. De hade ingen dator alls första terminen, utan bara ett stencilerat häfte med en dataskärm och tangetbord på bild. Halva klassen slutade efter första terminen, missnöjda med upplägget.
Hon, och två klasskamrater hade så roligt på fritiden tillsammans, så de fortsatte ett halvår till trots den dåliga tillgången på datorer. Vad gör det idag, att de roade sig ett år på en datautbildning utan datorer, då i tidernas begynnelse!?! De lärde sig säkert massor ändå, om inte annat så om livet. 
Fina sommardagar, som kommer och går.
Vattnet, så varmt!
 
I morgon får jag börja springa igen, fast väldigt lugnt. 2 min springa, två minuter promenera och så vidare om det inte tar ont vill säga. Fler gäster har ramlat in, så nu är huset fullt och vi myser med god mat, gott att dricka och ibland en film eller två.
I kväll blev det Kronjuvelerna. Bara tragisk, men Alicia Viklander, vilken skådespelerska!!!
Måste i alla fall se en lite mer upplyftande film nästa gång.
På taket sitter en ensam Storspov och tjuter, inte drillar som det står i fågelboken att de gör. Pappa Storspov ger sig i väg i juli, mamman for redan i juni och ungarna ger sig i väg i augusti läser jag vidare. Jag tror att det är en övergiven och ensam unge som tjuter för att pappan gett sig av...
 
♥ Maria
 
 

Pärlor

Jag upptäcker nya miljöer i min närmiljö medan jag trampar runt varje dag på min cykel.
Rosenbuskar som växer vilt bland rödklöver och timotej. Här har någon en gång vårdat den ömt, nu kämpar rosen för sin överlevnad på egen hand. 
-Vem var de som en gång valde att bosätta sig här, och varför?
-Långt från alla andra och mitt i ingenting, inte ens i närheten av älven, jag bara undrar...?
Jag tänker på de barn som traskat här i från till en skola och tillbaka varje dag året om, i mörker och kyla, i snöstorm och regn. "Allt som inte dödar, härdar", sägs det och finns det kärleksfulla vuxna runt om ett barn så är inte några km till skolan något att bekymra sig om, faktiskt. 
Vackert i all sin enkelhet.
 
Jag har lärt mig att jag måste, med betoning på måste, ha med mig en flaska vatten då jag ger mig iväg på min cykel i den här värmen.
 
♥ Maria