Residenset

Här bor landshövdingen, numera Sven-Erik Österberg med fru.
Det var två sittningar, och jag valde den senare, som vi skulle ha hunnit till i god tid om inte Lukas match hade blivit så dramatisk. Viktor åkte i hop - blev tacklad av en motspelare så han fick hjärnskakning och fick åka i väg till sjukhuset med ambulans. Så otäckt det är, när en spelare blir liggandes på isen, hjärtat stannar känns det som och alla håller andan. Jag hoppas att Viktor mår förhållandevis bra idag. Vi vann matchen mot Modo till sist, hur som haver. 
En del hade till och med hunnit fika klart då vi kom.
Det vad sång och musik, prat och glada skratt. 
Och där var Norrbottens luciakandidater och sjöng så fint. Och jag fotade Maria igen. I går var sista dagen för att rösta och till helgen kröns årets lucia ute på Hägnan. 
Värdparet, landshövdingen med fru! 
På ett residens finns en husfru som har ansvaret för allt praktiskt kring bjudningar av olika slag. Här är hon.
Jag gissar att det är hon som bakat allt gofika.
En kungatavla så klart, vad annars i ett sådant hus som detta. Oscar I
Ett roligt påhitt, tycker jag att få komma på adventsfika till residenset.
Vi blev väl omhändertagna av Lukas lagkompis mamma Anneli som arbetade här dagen till ära. 
Min man berättade varför vi var så sena, om att Viktor fått åka ambulans osv. Sven-Erik och hans fru berättade att de hade sett en NHL match i New York för två veckor sedan. Där var det nästan inte en tackling sa de, och det var ju tvärt emot vad jag trodde?! Sedan frågade min man om landshövdingen jagar älg, vilket han gör. Vi pratade om älgar och vargar, vargar som är ett problem för jägarna där Sven-Erik jagar. Och så pratade vi om inredningen i huset från 1852 :-)
Skåpet, ja det är ett skåp och nästan nytt sa landshövdingen. Sedan frågade jag om soffan, som jag någon gång hört skulle ha tillverkats för ett kungabesök i Sunderbyn då residenset låg här.
-Kom ska du få se, sa landshövdingen och så visade han mig den här fina soffan som står i det Oscarianska rummet.
-Det måste vara den här, den kallas för landshövdingesoffan, sa han.
-Vem vet, det var ju så länge sedan residenset låg i Sunderbyn, men visst kan det vara den jag hört talas om. Fin är den ju i alla fall.
Det måste vara lite speciellt att bo i ett residens, sa jag. Och det tyckte också landshövdingens fru. 
-Här är det alltid folk som kommer och går. Man är inte så privat i ett sådant hus, sa hon. Och det kan jag förstå.
Tavlan i bakgrunden är ursprungligen en fransk tapet från 1800-talet.
Klockan var mycket och trots fikat så började några bli väldigt hungriga. Vi tog en sväng förbi Artic Thai och köpte med oss mat hem, så fick det bli efter en intensiv dag som började bli kväll. Jag rusade iväg på mitt Tabatapass för att förbränna lite fikakalorier och helgen var till ända.
 
♥ Maria
 
 
 
 
 

Advent

Dagarna blir knappt ljusa nu, innan det mörknar igen. Vi släcker ner, tänder svagt skimmrande eljustakar och adventstjärnor. Jag kryper upp i soffan med en tekopp, tittar på granarna utanför som rör sig svagt av vinden och känner lugnet.
En rumsgran som överlevt ett helt år hos oss. Min man trodde inte att den var äkta. Tur att inte ansvaret för blommorna ligger på honom, för då hade den aldrig fått vatten. 
Elflugan, min favorit till jul.
-Oj, vad jag fick leta efter den i går. Hittade kartongen där den brukar förvaras, tom! 
Och i min garderob, längst in bakom något annat fanns den, men då hade jag redan letat igenom hela huset.
 
Snart en hockeymatch i Coop arena och sedan fika hos landshövdingen, tjoho!
 
Har varit hos honom, eller någon av hans företrädare på fika en gång tidigare. Nu är det rätt så länge sedan och jag ser fram emot det idag :-)
 
Förra landshövdingen P-O Eriksson var på samma middag som jag i Ersnäs för många år sedan, trevligt. Vi har inbjudna som hedersgäster av Ersnäs byaförening för att de hade beösk av fransmän från deras vänort där. 
 
I dag är det en bjudning för allmänheten, som man får anmäla sig till. Och jag passade på, kände att det kunde vara rätt så spännande att få skaka hand med Sven-Erik Österberg också. Jag fick några biljetter så jag hoppas att Lukas hinner med oss efter matchen, så han inte fastnar i omklädningsrummet som vanligt.
 
Att vi bor på samma lilla gata som Norrbottens förste landshövding Adolf Ekorn bodde på är ju lite skoj också, han bodde här 1809 då Norrbotten blev ett eget län, och tänk att residenset då låg här intill i en gammal norrbottensgård.
 
Nu måste jag åka, ha en skön adventssöndag!
 
♥ Maria
 
 

Fritidshemmet

Fritidshemmet, en bortglömd pedagogisk oas eller? Jarko Tuisku som själv är fritidspedagog, arbetar på lärarutbildningen vid Stockholms universitet, är rektor och fortbildar fritidspedagoger...hur hinner han? Fritidspedagoger som numera benämns lärare i  alla styrdokument. Och barnen benämns elever både i fritidsverksamheten så väl som i klassrummet.
Han är hur som helst en duktig pedagog - lärare! Vi fick del av många kloka saker under hans ledning. Han sa att det i dag gått inflation i ordet pedagog, eftersom den benämningen nu finns i alla möjliga samband och då kanske vi måste återgå till att benämna alla med en unversitetsutbildning till pedagog av något slag för lärare?
 
Jag gillar ordet pedagog, eftersom det talar om vad det är vi jobbar med, att tillsammans med någon annan inspireras, engageras och utmanas till utveckling. För vi lär oss bäst i interaktion med andra, det har forskning visat.
Ett krav i sin gärning som pedagog-lärare! Vi ska till den dag vi lämnar yrket fortsätta utveckla vårt sätt att bemöta alla olika sorters elever, föräldrar, kollegor och chefer ;-) Så att vi utmanar varandra till en positiv utveckling. en utveckling som både handlar om kunskap och social kompetens.
Fritidshemmet ska förena god omsorg och pedagogisk verksamhet, i synnerhet en pedagogisk verksamhet sa Jarko.
Någonstans, jag minns inte vem, hade gjort en undersöning om vad vi människor är mest rädda för, och det som människor var mest rädda för var att stå inför andra och framföra - presentera något. Alltså är det något vi ska träna våra elever i, i skolan och på fritidshemmet. Med andra ord, planera in föreställningar, redovisningar etc. där våra elever får träna sig i att framföra olika saker för sin föräldrar, sina klasskamrater och kanske för någon farmor och morfar också :-) På Jarkos skola hade man återkommande föreställningar dit föräldrar bjöds in.
Några kloka skrivningar om hur fritidshemmet ska arbeta. Om jag hade varit sju-åtta år hade jag stormtrivts på Jarkos fritidshem ute på Lidingö där han arbetar.
 
Jag hade ju en mamma och pappa som båda arbetade, så vi var nog lämnade åt oss själva en hel del, jag och min bror. Min pappa skiftarbetade, så han var hemma varannan vecka då jag kom hem från skolan, men varannan vecka var vi ensamma tills mamma kom hem, trött efter en lång arbetsdag på Domus Livs, där hon hade järnkoll på frukt och grönsaker. Det fanns inte en dålig apelsin där, inte ett ruttet äpple bland hundra äpplen, jag lovar! Allt sådan såg hon till att rensa bort snabbt. Och hon fick ofta beröm av kunder för sin fina frukt- och grönsaksdisk. Även till mig sa mina kompisars föräldrar att de helst handlade där för att det alltid var fräscht och fint.
Vad vill vi att de elever vi möter idag ska minnas om oss? Lite om det och lite om allt annat som livet innehålller pratade vi om medan vi åt en underbart god Tapas middag här.
Vad restaurangen hette minns jag inte, men den ligger alldeles intill Scandic hotell mitt i Umeå.
En trevlig kväll med Elisabeth och Carina, ett glas Cava för mig och lite rött för någon annan.
Jarko sa att fritidspedagogens stora mission är att fånga och tillvarata elevens intressen och skapa situationer i vardagen där de kan utmanas i sitt lärande. I skollagen kap 14 benämns fritidsverksamhet som undervisning och utbildning. Och Allmänna råd ska följas, om någon skulle tro något annat! För om vi inte gör det måste vi kunna visa att de vi gör istället är i samma nivå och grad som det Allmänna råd säger. Alltså följ Allmänna råd!
 
Att vi får arbeta med att tona ner barns jagfokus, är lite av skolans vardag säger Jarko, i alla fall på Lidingö. Att se hela gruppen, sina kamraters behov och önskningar i relation till mina egna är en del av framför allt höstterminens utmaning. Och vi känner igen oss :-) även i norra Sveriges småstad.
Jag sprang in en sväng på Kii, min favortiaffär i Umeå.
Julfint i affären och massor av fina plagg.
Speedshopping, lite underkläder - köp tre betala för två. En blus, en julklapp till en liten...ungefär så och sedan buss hem. Och på bussen hade jag tid att läsa inför fredagens Rektorslyft i Sunderbyn på folkhögsskolan. Så himla skönt att få vara på hemmaplan en dag!
 
Och om en vecka ska vi ha lite föreläsning åt dem på skolan som inte var med oss i Umeå. Lite om Jarkos fiffiga aktivitetstavla, om hur de strukturerat upp eftermiddagarna på hans skola, lite om den fina planeringsboken de har och lite om hur man har superkoll på vilka elever som är på fritids och vilka som gått hem med hjälp av ett datasystem som heter Tempus.
Om Tempus fördelar  fick vi veta av några fritidspedagoger från Sorsele. Nätverkande är lärorikt. Och Stefan på vår IT-avdelning, kan vi få det systemet till oss?  
 
Att åka på olika fortbildningsdagar kräver även efterarbete i form av föreläsning - workshops för de som inte var där. Att vara den där duktiga pedagogen för sina kollegor och medarbetare ;-)
 
♥ Maria