Stavfel och annat skräp...
Har ni hört någon säga att "alla kan sjunga"? Jag har hört det massor av gånger, och jag kan visserligen sjunga, men sjunger falskt så där av sjunger jag endast med små barn som åhörare. Stavar som en kratta gör jag ibland, men jag skriver ändå. Jag vet att då jag är trött och när jag har bråttom, då blir det fler fel, men hellre det än att inte skriva alls. Det är min devis. Man behöver inte vara perfekt, eller utge sig för att vara det. Blir så trist med människor som är omännskligt perfekta. Så vill ni läsa min blogg, och står ut med mina knasiga stavningar då och då, så blir jag glad.
Tadaa, min lampa är klar!
Här är jag så där halvvägs.
Klar, och här var det egentligen bara drejningen som var klar, för den ska torka, långsamt och sedan besickas när den är lädertorr, skröjbrännas, brännas och glaseras. Massor med moment som kan gå fel.
I kväll fixade min man resten. Montering av el.
Rätt så nöjd, om man får säga det själv. Men nu är det så, att skärmen tillhör min taklampa på vindsvåningen, så jag måste köpa en skärm till den här. Vad det blir får vi se, men taklampans skärm passar ju faktiskt.
Katten jag köpte på julmarknaden passar bra här på mitt nygamla skåp.
På skolan är det svårt att vara hälsosam, då vi har så många som fyller jämna år i år.
I dag firade vi Erica som blivit vuxen,
Hon har ivrigt sagt att vi på skolan måste ändra på skolans gamla mossiga tradition att bara gratta 50- och 60- åringar med pressent. Så från skolans "trivselkassa", som vi alla som vill, läger en slant till varje år, har nu en ny tradition skapats. Vi firar även 40 åringar, tjohoo!
Våran alldeles nyanställda Ronja fyllde 20 år, så givetvis grattades även hon idag. Snart har vi en till att gratta, och jag vet inte hur jag ska klara min ambition att leva sunt, eller sundare i alla fall.
En annan som var glad var Kornelia, som äntligen fick sitt förvaringsskåp till Fritids levererat. Oj, så hon har väntat och längtat. I lådorna ska LEGObitarna färgsorteras.
Den här fick vi av vår instruktör Sandra i går efter söndagens work out. Jag har en plan, att vi ska göra den tillsammans jag och min man. Vi får väl börja på torsdag. Jag gör ett av strecken i ett kryss i en färg och min man i en annan färg.
Jag hittade min finaste tygsax, nu är det bara knappnålarna som saknas, och jag har ett svagt minne av att jag gav dem åt Frida, tror jag. Men jag köper nya, bara jag hinner in till stan någon dag.
Utmaningen, 100 dagar,
inget krav på vad man gör, bara man rör på sig.
Det fixar vi!!!
♥ Maria