Aj, oj vad hände?
Söndagen blev en fin dag, och massor av spontana infall som gav energi. Och det var fram till min träning på söndagskvällen. Om vi börjar från början, Joel behövde lite hjälp av sin far, och jag nästan jublade av att få göra en tripp till dem och krama Helmi. Sagt och gjort, vi åkte dit och jag fick en mysig stund med lilla tjejen. När vi var på väg hem, kom jag på, att det var ett tag sedan sist vi träffade Peter och Lenita. Ringde dem och vi var välkomna.
Efter en del inköp på Storheden, vårt köpcentra här i Luleå styrde vi kosan till andra sidan av Lule älven. Här är det mysigt i hela byn.
Så fint, i dessa timrade gamla hus som bär på både själ och hjärta. Så trevligt, så som alltid i deras sällskap.
Vi körde hem över isen, över Lule älven. Lite obehagligt tycker jag att det är, även om jag den här tiden på året känner mig lugn då vi haft så kallt så länge. Vägen höll för 12 ton kunde man läsa på Vägverkets skyltar. Jag minns ett tillfälle då på den tiden då jag tog isvägen en gång i veckan vintertid, då när jag var rektor på Klöverträsk skola. Vägen över älven norr om vår by blev flera mil kortare. En morgon någon gång i mars kanske, stod det att den håller för 6 ton om jag minns rätt. På eftermiddagen då jag skulle hem, var vägen stäng, p g a för tunn is. Jag minns att jag funderade över vilket klockslag den ansågs för tunn, och hur tjock var den då, och hur tjock var då på morgonen när jag körde över?
På söndagkväll var det workout och jag tog tyngre hantlar än jag brukar ha, man ska väl utama sig, tänker jag då och då i livet. På måndag morgon vaknade jag med ohygglig smärta i ryggen vid skulderbladen och i nacken. Förstod genast att det var p g a min dumhet med för tunga hantlar.
En massör hade tid på eftermiddagen, och jag knep den genast. Hon knådade min rygg i 1,5 timme.
Det var precis vad min rygg behövde, och jag fick råd att dricka ett te med ingefära och citron minst en liter dagen där på.
Köpte te och åkte hem. Sedan har jag sippat på detta te i massor. Det ska driva ut slagg från musklerna om jag förstod det rätt. Rätt så bra i kroippen när jag vaknade, men kände fortfarande lite smärta. I dag på lunchen fick jag av en händelse veta att en av våra lokalvårdare också är massör. Och hon erbjöd sig att trycka lite på mina axlar och nacke där i personalrummet, och jag tackade inte nej. Det tog bort nästan all smärta av det som var kvar. Vilken tur man har ibland.
En sista kopp och sedan God Natt.
♥ Maria