Veckan som var...var intressant!

Min förkylning har inte gett med sig, snarare är jag mer mosig än någonsin. Hur som haver har jag inte gett mig tid till att vara sjuk. Det straffar sig, det vet jag sedan alla mina år. 
Det är fortfarande grönt det som möter mig bakom mitt köksfönster. Rosenhallon, är en väldigt lättodlad sak som ger så mycket grönska och som skjuter upp i höjden så jag kan vila ögonen på den då jag står och plockar vid diskbänken. Fast den här morgonen var kylig, kanske det är dags nu, att göra vinter?
En sen eftermiddag - kväll hade vi nätverksmöte kring Entreprenöriellt lärande och förhållningssätt. Kollegor från grannkommunerna slöt upp på Clarion, och under ledning av Kaarin och Mats, som jag glömde fota. Här på bild Kathrun och Magnus.
Min arbetsgrupp med kollegor från Älvsbyn, Luleå och Skellefteå.
Många klokar tankar som det sattes ord på.
Dem här matteboken fick vi tips om.
Vi blev bjudna på en sen middag, så där vid 20.15 någon gång. Men den var god och det här är efterätten, makalöst smarrig. Några skulle köra hem, till Skellefteå, Piteå och Älvsbyn. Härligt, att ni gav er av hit, och att vi fick möjlighet att träffas, trots att ni har en bit att köra!
Nästa kväll var det föreläsning för Bodens kommuns förskollärare. På Western Farm. 
Margareta Öhman föreläste om hur vi kan hjälpa barn som blir uteslutna ur gemenskapen. Barn som säger om sig själva att de är dumma och att ingen vill vara med dem. Här finns en grupproblematik, som vi måste jobba med. Det är inte någons fel, för hjärnan är inte fullt utvecklad förrän vid 25 år ålder. Så vi kan inte begära att barn ska fixa allt utan vår hjälp.
 
Vi måste finnas vid barnen för att upptäcka allt subtilt som skapar så kallade "dumma barn". Det är när man blir frustrerad över att inte få vara en del i en gemenskap som man gör dumma saker. Hjälpa dem så att de själva kan bidra till att alla blir med i gemenskapen. Barn har ofta kloka lösningar. Läs hennes bok, "Hissad och dissad".
 
En intressant vecka som sagt var, Skolinspektion som intervjuat mig och några kollegor, massor med nya insikter och gamla kunskaper som lyfts fram i dagen. Det är svårt att inte hänga med, då tåget går :-)
 
Jag har köpt en ny lampa, som jag hoppas att min man kan hjälpa mig med så jag får den där jag vill ha den.
Lovar att fota den. Lukas har matcher i helgen hemma. Om jag orkar se dem, får framtiden utvisa, men hur länge kan man vara förkyld egentligen?
 
I kväll blir det hämtmat, ingen som hinner eller orkar laga något gott. 
 
Ha det gott i helgen!
 
♥ Maria
 
 

-Coolt, att ni kan finska!

Lukas har precis kommit hem efter träning och föreläsning av Riksidrottsförbundet. Han spelar finsk musik för mig och hans pappa. Frågar ibland vad det är de sjunger. Jag lyssnar ett tag och översätter, så gott jag kan.
-Coolt, att ni kan finska säger han!
Ja, det kanske det är, säger jag lite förvånad, har aldrig funderat så mycket på det. Det man kan tar man bara för givet.
Jag upptäckte tidigt på morgonen, att det var dags att plocka äpplen. Så glad att det blev så många från vårt lilla pytteträd. 
Axel kom förbi med sin mamma en sväng. Han fick en liten påse att fylla med äpplen och ta med sig. När de hade åkt fick jag bråttom, att slå in en present.
I morgon fyller nämnligen den lille gossen fyra år! Fyra år, det är helt galet hur fort tiden går. Snart är han 19 och tar studenten, typ...
Någon gång då och då har Restaurangprogrammet i Boden öppet för lunch. Det är inte vilken lunch som helst - ånej,det är en superfin sådan med förrätt, varmrätt och efterrätt. Bordsservering och allt.
Efterrätten, var godast den här gången, tycker jag. Kaksmulor och hjortron, samt glass med kolasås och en krispig nötkaka i botten. 
 
På skolan har vi två klassrum som väntar på anslagstavlor, de har varit en lång väntan. De som kom första gången var skadade i transporten, efter några veckors väntan så kom det två nya idag...och de hade ett viktigt budskap på emballaget;
 
Men, men...de som kom var skadade i transporten, trots den fina vädjan om varsam hantering, synd igen. Killen som levererade dem tyckte att det var väldigt tråkigt. Ja, det tycker jag med och jag vill tro att de har för stressigt på jobbet och att det är därav sådant händer...
 
♥ Maria
 

Jag behövde den här helgen!

Ibland kommer något så lägligt, precis just då när man behöver det allra mest. Den här helgen behövde jag verkligen, och det känner jag i dag då jag är tillbaka på jobbet. Trots min envisa förkylning och hosta så är jag piggare än pigg. I alla fall idag :-)
Eftersom jag är förkyld, så blev det inte någon längre vandring. Jag har läst och tagit det väldigt lugnt hela helgen. På lördagen då solen sken och det var så där galet vackert ute, var jag bara tvungen att snöra på mig kängorna och ge mig i väg på en kortare tur. 
Jag var inte ensam ute på fjället. Under min korta vandring mötte jag säkert upp emot tjugo personer i olika åldrar och olika nationaliteter. 
Jag satt en stund ensam på en sten, andades djupt av den friska krispiga luften och tittade på människorna som vandrade förbi. Att studera människor, så där som jag gör när jag sitter på ett fik i en storstad ibland, det kan man göra i fjällen med. 
 
Solen sjönk sakta ner, jag vandrade hem och lagade en god middag till mig, min man och min bror. 
Jag hittade kantareller, på ICA!
Så det fick bli en grillad toast med kantarellstuvning till förrätt. Ren till varmrätt och chokladgott till efterrätt. 
 
 Vi vaknade till tjock dimma på söndagmorgon, men efter någon timme sken solen och dagen blev så där bedårande vacker som den bara kan bli här mellan fjälltopparna.
Sen eftermiddag var det dags att ge sig iväg hem. I Kiruna stannde vi för lite mat och fika på det nyöppnade caféet Bjöhrns. Så mysigt och så gott allt var. Min vän Eva gav en fin vink om att jag borde besöka det här stället. -Klart vi ska, sa jag. 
Evas dotter Emelie med sambo driver det här mysiga fiket. Klockan tickade iväg och vi hade långt kvar att köra. Så vi kände lite stress, när vi ätit pitabröd med suovas och svampfyllning, fikat morotskaka och mannen fått sitt alldeles vanliga bryggkaffe, trots att Emelie är barista och expert på olika sorters kaffedrycker. Så bråttom fick vi att jag glömde kvar min jacka.
Inget problem i sig, i en stad som Kiruna. Emelie ringde sin mamma, som ringde mig. Vi hade inte hunnit lämna stan som tur var. Jag hämtade jackan och fick en trevlig pratstund i mobilen med Eva. 
 
-Vi kanske åker upp en helg till, innan vintern, sa min man bara så där.
-Ja, det gör vi, sa jag nöjd med förslaget.
 
 
 
♥ Maria