Sommarvärme och annat fint
Våra fina vänner Hans och Birgitta har vi/jag inte hunnit träffa de sista gångerna vi/jag var här i Stockholm. Så skoj, att vi hade tid med det den här gången och att de var hemma just nu.
Det är lika skoj varenda gång.
Precis allt i deras lägenhet är fint.
Birgitta hade bakat godaste rabarberkakan, med mandelmassa i. Jag måste be om receptet, och baka den hemma.
En kväll traskade vi till Söder och åt middag på Florentine. 
Italiensk mat är väl i stort sett alltid det godaste goda att njuta av.
Servitören, en supergullig kille från Grekland tog sig tid och pratade massor med oss. Han berättade om sitt hemland och sin stad Kalamata, där de odlas goda oliver. Om sina föräldrar och deras 350 får.
Han berättade om sin lilla dotter 2 månader gammal och att han saknade sina föräldrar. Sedan kom han och bjöd oss på efterrätten för att han tyckte det hade vait så fint att få prata med oss.
Hur gulligt är inte det!!!
Vad vii gjort förutom ätit och fikat, kan man kanske undra?
Strosat på Djurgården i det fina vädret.
Ätit lunch...
"Flickorna Helin" ett fint café på Djurgården. Hit återkommer jag då och då. Kanske för att jag i mitt minne har en sådär 15 år gammal trevlig gest från den som då arbetade där. Klockan var närmare 16.00 och jag och Lukas satt där och fikade efter en dag i Stockholm, kan ha varit på Grönda Lund, då servitrisen kom fram itll honom och frågade om han ville ha med sig en påse kanelbullar. För de skulle snart stänga och då kaseras dagens bullar som blivit över om ingen vill ha dem. Lukas ville ha dem, han kan ha varit 10 år då. Sådant trevligt minns man och återkommer.
Fåglarna som sitter på vakt var man än är här i Stockholm gillar jag inte.
Det var lunchtid och jag tror närmare hundra joggare passerade längs med vattnet, medan vi satt här. Så skönt ut, att springa här längs med vattnet, så som vi gjort alla gånger vi sprungit "Tjejmilen" här.
Hela Djurgården är dränkt av tulpaner i ljuvligt pastelliga cremefärger.
På Rosendahl stannade vi länge och kikade på livet och männsikorna som kom och gick.
Ännu mer gott. Kladdkaka som vi delade på.
Jag passade på att sola min vita ben en stund.
Så många fina arrangemang att inspireras av.
Vattnet kändes badvänligt. Men jag hade inte med mig någon baddräkt, synd. Det var den här dagen vi gick 26 500 steg. Då hade ett svalkande bad varit skönt. Får väl bada i Luleälven, när jag kommer hem.
♥
Maria