God mat och kaos i garaget.
Vissa dagar känns som extra festliga på vår skola, det beror många gånger på maten som serveras den dagen.
Måndag och vi fick god potatismos och viltskav. Svensk potatis står det på skylten och det fick mig att minns flera ögonblick av roliga kommentarer som kom från några få elever i den femma jag var i under några vårveckor för så där 35 år sedan. Jag gick lärarutbildningen och gjorde praktik på skolan i en byn i en av Luleås utkanter. Det var i skolans mest utmanande klass som jag hamnat i fick jag veta av läraren. Vissa lektioner stod det tre resurser plus läraren längst fram och hade utredningar med eleverna om tokigheter som hänt under rasten. De övriga elever som inte hade varit inblandade fick vackert sitta och lyssna innan lektionen kunde komma igång. Några gossar levererade fyndiga, komiska och många gånger kloka kommentarer som fick mig att le, ibland utan att visa det för någon, då läget inte var det bästa att le åt det som skett. Varje dag det serverades potatis i matsalen frågade en av gossarna om potatisen kom från byns stora potatisodlare. Ibland fick han svaret, att så var fallet, och då sa han "bra då äter jag av den". Serverades det viltskav frågade han var älgarna var skjutna, och sa att han hoppades att de kom från byns skogar. Han åt bara närodlat och klimatsmart mat redan då i tidernas begynnelse.
Jag undrar så vad den gossen gör i dag, med alla dessa snabba, ofta fyndiga svar på tal som han hade. Han bör ju vara så där 47 år nu.
Nu till ett dilemma hemma hos mig...
Att spara allt går ju inte, in med en sak och ut med något annat.
I vårt garage råder Kalabaliken i Bender. Slalomskidor som ingen åkt på sedan många år tillbaka, för ett år sedan hade min man slängt dem på släpvagnen för transport till Återvinningen. Då kom yngsta sonen hem och såg dem, och lyfte dem tillbaka in i garaget. Han kommer aldrig att använda dem, det vet jag då han har egna mycket bättre skidor. Här kommer det alltså bara in mer och mer, och inget åker ut. Det här ska bli mitt jobb i sommar när jag blir ledig. Tömma så mycket av allt som ingen vill ha, som ingen använder och som bara står där år ut och år in. Men så plötsligt händer något, Axel vårt äldsta barnbarn såg skidorna och ville ha dem. Han som har allt, vill ha ett par gamla och nötta skidor och jag blir ju så klart glad. Lite mindre att forsla iväg.
På många skolor finns en "snuskhylla" i personalrummet. En hylla där alla ställer sina kaffekoppar, oftast inte mer än sköljda, sällan diskade, därav namnet. Nu till överraskningen, ta daa!
När jag började på skolan för fyra år sedan, såg jag allt som var slitet och tråkigt. Bland annat en hylla, full av mer eller mindre diskade muggar. När vi efter ett halvår fick renovera slängdes den hyllan och sedan dess har några saknat det så kopiöst. I går kom en ny upp på väggen. Jag har sökt efter en som är lite fin i flera år och nu hittade jag en hos Lundbäcks. Den är så fin så jag skulle kunna ha en hemma, men jag har ingen ledig vägg. Eller så får jag skapa en ledig vägg. Hur som haver så ska detta inte bli en snuskhylla, för kopparna måste diskas minst en gång i veckan. De som saknat hyllan jublade.
Nu måste jag sova.
God natt!
♥
Maria