Vilken dag!
Jag steg upp 05.00 och dimma i dag igen.
Det finns en vackerhet i dimmma och daggvåta ängar.
Jag såg till en sista gång att jag packat klart allt för dagens resa. En omfångsrik packning, ska jag verkligen ta med allt? Både tyngd och volym. Lämnade i alla fall tankarna om packningen hemma och åkte i väg till stan och Lukas lägenhet som jag är "fastighetsskötare" för just nu. Vattnade blommorna och tog några bilder.
Det fina vardagsrumsbordet som varit ett stort köksbord en gång, i massiv teak.
Byrån jag och Lukas var och köpte iför 100 kr i Svartöstan en lika dimmig höstkväll som den här septembermorgonen var.
Bordet som han köpte på Mimmis antik i Råneå för 700 kr. Man kan inreda billigt, om man tar tid på sig och letar lite extra ett tag. Stolarna köpte jag i Piteå för många många år sedan, men de kommer urspungligen från en gammal gård i Nybyn utanför Överkalix berättade säljarna. Stolarna har Lukas fått på långlån av mig, för jag känner lite extra för dem.
Den här bänken är en av två som mina föräldrar hade i sommarstugan då jag var barn. Då var den högblank och endast lackad med vassa hörn. När jag fick bänkarna av mamma fixade jag till den här genom att slipa bort lacken, måla benen vita och runda av hörnen. Jag tycker bänken fick ett lyft med det lilla fixet.
Det blev några timmar på skolan med viktiga saker att fixa innan jag kunde åka i väg. Vi har knappt några förråd på våran skola, alltså hamnar en del saker på mitt lilla kontor. T ex målafärg som blivit över då de målat något klassrum. När jag var klar här åkte jag hem, och Monica var snäll och körde mig till tåget på sin lunch. Hon tyckte att jag hade väldigt tung packning, och undrade hur jag skulle ta mig från tåget till vår lägenhet i Gränsen. Det undrade jag också.
Jag jobbade på tåget, läste och tog en del mobilsamtal. Talade om för alla som ringde att jag satt på ett tåg. Inga sekretessärenden så klart. Men det var nog ingen på tåget som ändå visste vad jag sa, för jag var den enda som pratade svenska i hela vagnen. I den andra vagnen satt min gamla kollega Ann-Sofie med ett sällskap på väg till Narvik. Skoj, att träffa gamla kollegor som man ändå jobbat en hel del med. Hade med mig lite naturgodis, vilket känns lite bättre, och te så klart.
I Kiruna kom min snälla bror med det jag budat på och som jag fick till ett ok pris. Bra pris tycker jag, jag kikade på olika auktioner vad de gått för tidigare innan jag la ett bud. En flyktig tanke for genom mitt huvud - hur ska jag få plats med ännu fler saker? Tanken var väldigt flyktig. Anders kom med en kasse och jag gav honom en kram innan jag hoppade på tåget igen. Anders kommer ju upp till Gränsen både nu och då och kan ta med dem hit, men jag ville ha dem nu.
Framme i Riksgränsen, och när jag lyft ner mina väskor från tåget, stod jag några sekunder och fundrade hur jag skulle få med mig allt. Intill stod en minibuss från hotellet Niehku och väntade på hotellgäster. När jag skulle traska i väg med tusen tunga väskor fråga killen som heter Tomas om jag villa ha skjuts en bit.
-Tack snälla, sa jag utan att blinka.
Jag hoppade in i bilen och han lyfte in mina väskor med deras gästers väskor och jag fick åka med halva vägen till oss. Så himla snällt! Sedan tog jag mig till vår lilla genväg, där lämnade jag min stora tunga väska och bar upp allt annat först och den stora sist. Det löste sig än en gång. Minns en annan gång då jag var här med Lollo och en man och hans kanske 12 årige son frågade oss om de fick bära våra väskor till tåget. Jag blir så glad och samtidigt förvånad när människor är så snälla.
Jag hade med mig en bit falukorv hemifrån, som fick bli min enkla middag i dag.
I morgon är jag ledig, vilken skön känsla ändå.
♥ Maria