Vårt hus får ett nytt tak
Tänk, att vi för 39 år sedan nästan exakt i dessa dagar flyttade in i detta hus, ett hus som behövde kärlek, kan man väl säga.
De gamla plåtarna tas bort, men det ursprungliga spåntaket får ligga där det ligger. Vi ska byta tak sa min man för 39 år sedan till sin en aning upprörde far som inte förstod ett dugg av vårt husköp. "Du kommer att ha jobb med det där huset resten av ditt liv", sa han lite uppgiven och med en viss ilska. Det taggade nog min man lite extra till att köpa huset. Motstånd kan ge energi.
Vad min svärfar inte visste just då, var att även han skulle bli involverad i vårt hus och dess renovering. För inte ens ett år senare stod han på vår gård och målade panel och tilläggsisolerade huset och till och med bodde hos oss i tre månader. Så kan det gå med envisa ungar och en svåger som sa åt honom följande efter en diskussion om att hjälpa sina barn "nu åker du till Luleå och hjälper pojken din med huset". Min svärfar tog sin frus bror på orden kom till oss. Efter några veckor sa han att han aldrig sett så många snygga kvinnor på så kort tid som han gjorde på dagarna då han stod på vår gård och målade panel, för det passerade kvinnor förbi vårt hus i en ständig ström, upplevde han.
En kväll då vi fikade efter att jag skrapat och målat fönster medan Frida 2 år sov och min man och hans far spikat klart för dagen, sa min svärfar att han faktiskt arbetat i Sunderbyn en sommar som ung vid flottningen av timmer i Lule älven. Han sa vidare att han nu ångrade att de flyttade till Malmberget och inte till Luleå han och min svärmor en gång för längesedan då de lämnade Tornedalen.
Det var så på den tiden, mitten av 1950-talet, att man flyttade till Stockholm, Luleå eller Malmfälten om man var ung och uppvuxen i Tornedalen. Nästan alla min svärmors syskon flyttade till Stockholm, och där hade även min svärmor hunnit jobba ett tag innan hon tillsammans med min svärfar tog sitt pick och pack och bosatte sig i Malmberget. Vårt husköps vara eller inte vara nämndes aldrig mer.
Tidigt denna morgon.
Tassar ut i mitt nattlinne och hämtar tidningen. Läser om Björn Borg, min ungdoms idol. Hans självbiografi upplevs såsig av kritikern i DN, men han läser boken till slutet eftersom det var hans ungdomsidol. Känner mig ändå lite stolt över att ha sprungit efter honom på Kirunas gator som 14-åring. Han spelade en uppvisningsmatch mot en idrottslärare på gymnasiet i Kiruna och självklart var jag och mina kompisar där och såg matchen. Efter matchen ställde vi oss utanför sporthallens baksida, och väntade på vår idol. Han kom till sist, och en hög med tonårstjejer rusade mot honom för att få autografer, han bad oss ställa oss i kö, den unga killen, vilket vi gjorde. Jag stod trea i kön av så där hundra till. Hur jag hamnade så långt fram kanske beror på min framfusiga personlighet på gott eller ont, beroende på hur man ser det. Jag fick min autograf och precis då fick ett gäng tjejer längre bak i kön någon form av feeling och rusade förbi alla framför dem och slängde sig runt hans hals, då började han springa och vi, hela högen sprang efter honom. Han bodde nog hos idrottslärare, som bodde på samma område i stan som jag för hans sprang åt det hållet och vi tappade honom rätt snabbt. Även om jag redan då listade ut att det var dit han sprang, så fick han vara för mig. Idol, ja men det räckte så.
Men jag jagad honom en mörk vinterkväll längs Kirunas gator, de ni!
Reklam kanske, men de här sockarna jag valde från Ebba sports kollektion då jag vann 1000 kr där är så sköna. De sitter perfekt på foten och är ju till och med lite extra snygga med de guldiga ränderna som piff.
09.30 bär jag upp min frukost hit, till mitt nya favoritställe i vårt hus. På bottenvåning swishar takläggarna förbi utanför fönstren och jag blir en aning distraherad av dem även om de inte stör mig egentligen. De behöver fika har min man sagt som är på älgjakt, han har ju varit hantverkare själv och minns nästan alla gulliga kunder som bjudit honom på fika under årens lopp.
När jag ätit tar jag tag i nästa viktiga uppdrag för dagen...
Fyller en termos med kaffe och bär ut en bricka med kanelbullar och smörgåsar av surdegsbrödet jag köpte i Piteå. Takläggarna tackar och ser glada och nöjda ut.
Brödet var galet gott.
Nu har jag ätit samma mat två kvällar på rad, kanske det blir en tredje i kväll. Jag gillar inte att laga mat åt mig själv, men på fredagskvällen gjorde jag den här räkpastan som jag nu har kvar av så det räcker för ännu en middag. Miljötänk, att inte slänga mat...
♥ Maria