Fredagskänsla på en onsdag
Jag gillar att få vara spontan, då det fungerar att vara spontan. I går ringde Axel mitt äldsta barnbarn och ville hänga med sin mormor. Jag tar ledigt några timmar i dag sa jag, för inget inbokat fanns att ta hänsyn till. Sedan blir inte allt som man planerat. Mer om det senare.
Nu till ämnet svärdöttrar, finns det något finare och gulligare?!
En kväll fick jag och min man flera påsar med nybakade bullar. Vi hamnade i ett supersötsug direkt. Det var gulliga Ebba som bakat åt oss, Lukas flickvän. Hon är grymt duktig på att baka. Och svärdöttrar och en svärson är det bästa som hänt mig förutom alla barnbarn som mina barn bidrar med. Längtat efter barnbarn har jag hunnit göra innan de kom, men svärdöttrar och svärson var inget jag funderade på tidigare, det bara kom som en lycklig bonus.
En morgon fixade jag och skolans skolhandläggare Maria fram frukost åt alla. Uppskattat och en fin start på den här dagen.
I går kväll...
Författarafton med Bianca Kronlöf som i dagarna kommer ut med boken "Info från repan", en satir om livet på en hälsocentral.
Bitte som fixade biljetter åt oss i bokklubben.
Buffé och en otroligt rolig kväll. Den här tjejen Bianca var verkligen ett energiknippe med massor av mod, mod att uttala sig om det som många värjer för och hon gör det med humor och allvar i en röra av salt, surt och sött. Vi i bokklubben bestämde där och då att det här blir nästa bok vi ska läsa.
I dag;
Jens som är chef för skolmåltiderna bjöd in till gymnasiebyn och restaurangprogrammets kök där. Jag skyndade mig dit och möttes av ett otroligt fint buffébord. Alla skolkökskockar har haft utbildningsdagar och lagat godaste maten som vi fick smaka på. Jag hamnade i samma bord som Peter som är kock på Örnässkolan och det var trevligt. Han berättade att han arbetat som kock på Stadshotellet en gång i tiden.
Förstår ni hur god mat vår kommuns elever får? Många av kockarna kommer från de fina restaurangernas kök, och nu lagar de med all sin kreativitet och kärleken till råvarorna den bästa maten de kan åt våra elever på kommunens skolor.
Sedan skyndade jag mig för att fixa lite inför en resa vi ska göra, några från min skola om två veckor. Och till sist järnet till Axel som jag lovat, men när jag kommer dit hade han andra planer. Hans pappa skulle komma och han ville hellre vara med sin pappa än med mig, och snyft, det får man ta. Jag fann mig snabbt och hämtade Hugo istället på hans förskola, tur man kan vara spontan.
Jag föreslog Hägnan. Hugo var med på mitt föslag direkt. Ringde mina barnbarn i Sunderbyn och frågade om de ville följa med oss, vilket de inte ville. Där har de varit så många gånger så det var inget som lockade, synd.
Vi kom i sista minuten innan den historiska vandringen skulle starta. Ida, en av flera duktiga skådespelare tog med oss och så där 30 barn och vuxna till på en tidsresa med fokus på elektricitet.
På 1800-talet var man väldigt skeptisk till det här med ljus i trådar som kanske exploderar, så många valde fotogenlamporna i stället. Hugo berättade inför alla att hans pappa minsann var elektriker.
Vi hamnade till sist i Per i Hanschagården där man nu 1925 var otroligt lyckliga över elen som gav dem ljus, så barnen kunde göra sina läxor även efter att det blivit mörkt ute.
Fina tapeter de hade på den tiden.
Lite eftermiddagsfika kanske...
Även om det inte var länge kvar till middag så fikade vi.
Det blev en spontan och fin stund på Hägnan, vårt Friluftsmuseum. Jag hoppas att Axel fick en fin eftermiddag med sin pappa och middagen han hade önskat sig, den åt Hugo med oss då vi kom hem.
Nu ska jag packa för några dagar i Kiruna. För jag är ledig i två dagar som jag planerat för länge sedan, och det gör att den här kvällen får lite fredagsmys över sig. Jag har sällan problem med att vara spontan, men jag kan planera också det som behöver planeras. Min dotter kan störa sig på min förmåga att vara snabb i tanken och att vägen från tanke till handling är kort. Men jag brukar försvara mig med att det också är min styrka. I dag fick henns barn ta del av den förmågan, på olika vis. 💖
♥ Maria