Lever livet, i periferin av där allt händer.
Medan vi njöt av fjällivet fick vi ständigt uppdateringar av vad som hände i Luleå, för där firades guldet, wow vilken fest!
Här har vi levt livet i skuggan av allt sådant, men det är faktiskt rätt så bra det med. Jag uppskattar lugnet och att bara få vara utan en massa måsten. Träffade Lina, en av våra grannar som levt livet i Gränsen med deras barn i två veckor. Så skönt!
Så här var vädret på lördagen, emellanåt snöade det så man såg typ tre meter framåt. Gjorde mig inget, för jag skulle åka hem, hade bokat tågbiljett för en vecka sedan. På söndag gick inga tåg, p g a banarbete, alltså bokade jag hemresan på lördagen innan jag visste om Frida och Otto skulle hit överhuvudtaget.
Jag städa en del, för att inte Frida och Otto skulle ha allt att städa dagen efter. Vi hade årsmöte vår Brf förening. Då frågade Amelie, vår närmaste granne här om jag ville åka bil med henne till Gällivare där hon bor. Efter några minuters betänketid sa jag ja, så klart. Skoj, att få sällskap en bit av resan hem.
Vi stannade i Kiruna för middag, sedan blev det drygt 10 mil till med massor av trevligt prat innan vi kom fram till Gällivare, en timme innan mitt tåg skulle anlända. Amelie bjöd hem mig på en kopp te till sitt spännande hus som hon renoverar helt själv. Ett hus med fin utsikt mot Dundret.
Kring 22.30 var jag hemma igen, packade upp, duschade och somnade snabbt efter att jag berättat för min man om livet i Gränsen.
Frukost närmare lunch hemma, och jag tog för mig mer än vad jag orkade äta. En dag med en del måsten. Vi skulle till min fasters lägenhet och hämta de saker som min brors döttrar önskade sig. Min bror vill inte ha något och då fick de chansen att önska sig. Anna-Karin min gulliga kusin var med och plockade fram nya saker ur gömmorna som vi inte sett innan. Jag ringde Kajsa och skickade foton på glas, tallrikar och annat. Kajsa sa att visst fanns det fina saker, men att hon har en hel del redan, och så är det ju med oss alla. Vi packade in en del saker i vårt bagage åt Elin och Kajsa. Nu är vårt gårdshus fullt av deras saker. På fredag efter jobbet ska vi nog göra ett sista ryck, köra i väg en del till återvinningen innan lägenheten lämnas vidare till den som köpt den. Det är nog snart 8 månader sedan hon dog och det tar tid allt sådant här juridiskt har jag förstått vid det här laget.
Det här är helt obetald reklam, kanske inte ens positiv, för jag har inte testat om produkterna jag beställt fungerar. Jag ska skrubba vårt altangolv med dessa borstar och såpvatten, men inte nu. Det får bli en helg när jag har gott om tid. Hoppas, hoppas att det blir bra.
På min mobil kom det upp två bilder från då jag var i Italien och vandrade, skoj att bli påmind om trevliga saker i livet som man gärna minns.
Det var i maj och så där lagom varmt och skönt för sådana som mig som inte vill ha för varmt.
Ska i väg och träna, strax.
Skönt slut på en vecka, att träna sig svettig,
och en energigivande start på veckan som kommer.
♥ Maria