Fettisdag och sportlov.
Någon semla blev det inte i dag för mig, tro det eller ej, men inget jag är ledsen över heller. I vanliga fall, har jag nog ätit en semla varje fettisdag så länge jag minns. Nu är jag ensam hemma, och mår inte superbra sedan en tid tillbaka. Bättre mående vissa dagar och sämre andra, då är inte en semla vad jag suktar efter. Den här veckan tar jag det väldigt lugnt, jobbar men har dragit ner på mitt tempo, för nu måste det jag har i kroppen ge vika. På skolan har ju någon slags influensa härjat innan det blev sportlov, så lovet kanske gör att alla blir friska, hoppas jag.
Nu lite om helgen som var;
Jag och Hugo tog tåget till Gränsen, hans föräldrar och syskon skulle bila upp och eftersom jag ändå skulle upp, så fick han, glad som bara den åka tåg med sin mormor.
Det blev en lång resa, vi hade nästan tagit oss till Stockholm tidsmässigt, då tåget blev tre timmar försenat totalt. Först 30 minuter från start, sedan dryga två timmar blev vi stående i Boden och då vi kom till Abisko skulle lokföraren ha 30 min vila, vilket han så klart behöver få. Hugo är som tur är, väldigt tålmodig, så resan gick bra trots allt strul.
Efter 9 timmar på tåget var vi äntligen framme.
"Det är väldigt brant där, så gå inte ända fram", sa jag åt Hugo. Alltså gick han ända fram till kanten, så klart. Inte ens promenaden till vår lägenhet var ett problem för Hugo. Han traskade glatt och var väldigt bestämd med att han skulle sova överst i våningssängen i det lilla sovrummet. Så klart bäddade vi den sängen åt honom, fast jag var lite tveksam om han skulle få sova där då hans bröder dyker upp någonstans kring midnatt.
Vi somnade tidigt, Hugo i våningssängen så nöjd. Mitt i natten dök de övriga upp, och han bars sovande till dubbelsängen för att två av bröderna skulle få plats i våningssängen, inte lätt att vara yngst heller 😘
Lördag och tidig morgon, nu skulle Axel och Charlie pimpla. De drog i väg och även de övriga allt eftersom. Kvar blev jag med huvudvärk.
Efter fisket skottades det i snön och lektes fram till att Axel kom på att det nog kan vara värt att testa eftermiddagsfisket. Så nu drog de iväg på nytt på fiske. Jag var väldigt osäker på om jag skulle fixa styrelsens träff och middag på kvällen. "Ta en tablett, vila ett tag så kan du säkert gå" sa min dotter.
Sagt ocg gjort, så gjorde jag, och blev piggare och huvudvärken var i princip borta.
Skymningen föll då jag traskade till Niehku.
Vacker byggnad som smälter in i den annars karga naturen här. Byggd i ett gammalt lokstall.
Här satt redan Emma ch Zofia.
Medan vi väntade på Ruben blev vi bjudna ner i deras fina vinkällare.
Det här är den gammla gropen där mekanikerna stod och lagade loken underifrån.
Det finns en hel del viner här.
Ruben dök upp, och vi var först i matsalen, som allt eftersom fylldes av matglada gäster.
Förrätten, massor med löjrom, rostat bröd med mera. Så gott!
Varmrätten, hasselbackspotatis med älgentrecote. Massor med goda smaker som gjorde rätten delicious.
Efterrätten, glass med hjortron. Helt ok. Vi kom först och gick sist. Massor av prat om livet och om åren vi haft i Solpiggen, en del av oss sedan de byggdes, och några är rätt nya här. Det blev en fin kväll och huvudvärken var borta med vinden.
Frida och hennes gossar tidig söndagsmorgon.
Nu var det slalom på schemat för Cirkus Tillberg-Dahlgren. Någon vägrar äta frukost, någon upptäcker i sista stund att pjäxorna är för små och någon tredje blir ledsen över något. Hugo beundrar sin skidor mitt i allt kaos. Så här var det kanske för oss också då vi hade alla fyra barnen med oss på något. Jag har nog förträngt en del, kanske.
Jag flätar min dotters hår medan alla problem löser sig, frukosten äts, pjäxor har vi gott om i vårt förråd och det prövas om och om igen tills ett par hittas som passar. Alla ger sig av och jag blir kvar, städar upp efter allt och packar mina saker för en tågresa hem.
En fin helg, med den här gulliga, yviga familjen där det alltid händer något. Jag sitter på tåget som faktiskt går i tid och kommer fram i tid. Får bilder på skidåkarna, och ser att Hugo har blivit riktigt duktig.
Otto, Hugos pappa är lugn och cool, likaså Hugos mamma, vilket underlättar då man ska lära sig något nytt. Han har lärt sig ploga och klarar både liften och skidorna själv nu. Skoj!
Jag har köpt en massa vitaminer och mineraler,
så nu hoppas jag att energin återvänder.
Hoppas att ni fick äta godaste semlan i dag!
💖
♥ Maria