Bälingeberget
Vi ser berget från andra våningen i vårt hus. Inget märkvärdigt då det gäller hjödmeter, blott 139 m. Det som fascinerar mig är de vidsträckta klapperstensfälten som vittnar om en istid som i alla fall för mig känns till viss del verklighetsfrämmande även om jag såklart vet att det är så det varit.
Jag tog färjan över älven på morgonen.
Medan jag väntade på bussen passade jag på att äta min frukost.
Sedan började vandringen. 100 barn och 10 vuxna
Naturen skapar magi, men även människan har bidragit till en del. Det sägs att stenar till Kyrkan i Gammelstad är huggna ur berget här, berget som i dag är ett naturreservat.
Frida vår idrottslärare fixade elden. Några barn åt upp sin matsäck direkt vi kom upp, andra hade knappt tid att äta. Någon grillade korv i lågorna så den blev sotad, "men det gör inget", sa barnet och smaskade i sig korven trots all sot.
Härligt, att se barn roa sig utan skärmar.
"Ni måste se en vuxen från där ni är", var en av få regler denna dag. "Ingen får lämna sitt skräp, det man tagit med sig hit ska tas med hem, var något som sas många gånger.
Dagen var den bästa man kan få. Alla barn och vuxna åkte så småningom tillbaka till skolan, så att våra busselever skulle hinna hem med skolbussen, och även jag svängde förbi skolan för att sedan ta mig till vår Förvaltning. Nu var vi ett gäng som ville lära oss mer om Hypergene.
Hemma är det inte totalt kaos, men städning behövs. Jag stör mig över att det är saker som inte är där de borde vara. Vi väntar fortfarande på golvet, som skulle komma på en vecka, nu har det väl hunnit gå fyra-fem veckor minst. Så länge inte golvet är lagt kommer vi att ha damm och stök och jag tänker på annat så gott jag kan. 
Vilken tur, att den här veckan bara har fyra arbetsdagar, för då får jag lite mer tid till allt som behöver göras här hemma.
Häggen blommar för fullt och nu har vi den finaste tiden på året.
"Var glad min själ åt vad du har
nu har du hundra sommardar
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar
då har du nittionio kvar
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står
i morgon blir med ens i går
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardar per år
i morgon är den andra."
En dikt av Alf Henriksson som jag lagt ut här,
många gånger, den här tiden på året.
Varför?
För att den säger mig något...
♥ Maria