När man är mitt i ett renoveringskaos...
Vi har ju renoverat av och till i vårt hus i 38 år. Periodvis har vi varit asociala, p g a att all energi gått åt till att planera, rita, riva och bygga upp, för att inte tala om allt tid man byggstädar. Vi har i alla fall då vi var yngre prioriterar vänner, och då har vi helt enkelt lämnat allt stök hemma för att träffa dem. Eller bjudit hem dem mitt i bygget. Det har gått bra, mat måste man ändå äta och om man lagar mat för 6 eller för 10 gör inte så stor skillnad.
Den här renoveringsresan har varit annorlunda, p g a att min man är pensionär och har byggt då han känner för det, och där emellan inte varit hemma, utan jagat älg, eller annat som han gillar att göra. Det här gick ju bra ända tills vi tog bort det gamla golvet. Då blev jag forcerad, ville få allt klart så fort som möjligt. De är inte så skoj, att leva med sågspån som yr runt en i månader. Så nu ska vi börja träffa våra vänner igen, bara detta slakthus som nu byggs inte tar all tid för min man.

I går kom våra goda vänner Osmo och Monika förbi vilket var superskoj. Vi har ju nästan bara hängt med varandra jag och min man i flera dagar. Lukas kom hem från Stockholm i går så det var ju kul att även han hängde med oss en stund.
Helt ensamma har vi inte varit, för Hugo ville hänga med sin mormor någon timme en dag. 



Vi cyklade till den fina lekparken utanför skolan i vår by.
Vi var på Café Valborg och fikade. Synd att de inte är öppet hela sommaren, och visst hade det varit mysigt med ett Café som har öppet på kvällana också!





Hugo lever farligt, så det blir en del blessyrer. Jag måste fylla på mitt förråd med plåster.

Nu är ordningen återställd i Lukas gamla rum/ nuvarande gästrum. Så himla skönt att få ut allt som inte ska vara här. Under vår byggtid har det här rummet varit som ett extra förråd.

Bäddat rent, för nästa gäst.

När jag dammtorkade allt i hyllan, kom jag på varför jag inte valt att ha en stor bokhylla full med böcker. De böcker jag har kvar, är böcker som jag inte kan göra mig av med, inte just nu i alla fall. Det finns känslor inlindade runt varje ord, varje mening i varje stycke som talat till mig på något vis. Mellan pärmarna gömmer sig historier som kanske berört eller ibland väckt tankar som lett till insikter och efter något år är dessa insikter en del av mig. Flera år senare stor boken fortfarande i hyllan, jag gör mig inte av med den men minns inte alltid varför den var så betydelsefull en gång. Någon bok har jag sparat, för att jag hoppas att något av mina barn vill läsa den. Kanske inte nu, kanske inte ens om fem år. Men står den kvar kan den bli läst, eventuellt.
När man renoverar blir middagarna periodvis väldigt enkla.


Nu i veckan åt vi grillspett med lax och stora räkor som fått marinera innan. Fisk är fräsch sommarmat för mig och väldigt gott.
Vad hände med värmen?
Nu ska vi ha sommarvarmt,
så där lagom varmt som vi brukar ha i juli.
♥ Maria