En kväll i stan, och lite till.
Den här sommaren har jag nästan bara varit hemma och jobbat på med något viktigt. Viktigt för mig i alla fall. Men så en dag ringde Maria, en av mina goa väninnor. Vi kom överens om att vi måste ses, för det var så otroligt länge sedan sist.
Men jag vaknade okristligt tidigit den här torsdagsmorgonen. Försökte verkligen somna om, men det gick inte.
Var nog för att jag skulle hämta Frida och hennes familj från tåget tidigt på morgonen. Så 06.40 stod jag här och väntade på nattåget från Stockholm. Då hade jag varit vaken i någon timme redan. De kom 10 minuter sena, vilket var superbra. För två nätter innan stod tåget still i massor av timmar någonstans i Västerbotten p g a solkurvor.
Man ska ju visa sig i bild på sin blogg har jag lärt mig. Inte något problem för mig, men det finns alltid någon som inte fixar att andra lägger upp bilder på sig själv, av någon anledning. Hur som haver våndades jag lite över att promenera till bussen i den hetta vi haft. Det tar max 6 minuter, men så hett!
Inne i stan hade jag lite tid innan Maria skulle stänga sin affär för kvällen.
Passade på att handla sådant som jag behöver då ett stort varuhus hade 25% på allt smink. Märket jag gick för är jag van att använda och det passar mig, sedan finns det ju en uppsjö av märken som är bra. Det är alltså obetald reklam. Dyrt, alldeles för dyrt, inte konstigt att de som startar sådana företag blir mångmiljonärer.
Jag kikade runt i Marias affär medan hon tog hand om de sista kunderna och stängde för dagen.
Vi satte oss på Roasters uteservering.
Det blev hamburgare den här kvällen tillsammans med massor av prat om livet. Sedan tog jag bussen hem och Maria som bor i stan trippade hem till sig. En fin sommarkväll.
Jag behövde ett mindre köksbord till vårt gårdshus och efter lite letande på nätet dök det plötsligt upp en annons på stolar och bord, bordet hade precis den storlek på bord som jag ville ha. Jag kom överens med säljaren och bokade hämtning på fredag förmiddag. Var inställd på att åka ensam, men med facit i hand är jag glad att jag inte åkte ensam.
Min man har varit på vift nästan en vecka, och kom hem i går kväll. Då satte jag igång med att övertala honom om att följa med mig en del mil till en by vid en sjö någonstans i skogen bortom Boden. När han hörde var det var, blev han lite intresserad, för där hade han gjort ett jobb för kanske 20 år sedan. Men hur tar man sig dit?
Google Maps, sa jag. Han hade lite svagt minne om att byn låg någonstans efter Jokkmokksvägen. Men på Google låg den efter en annan väg. Jag litar ibland för mycket på den tjänsten, vilket vi bittert fick erfara. Så var det i dag. Vi körde enligt anvisningarna från Google och passerade små byar längs vägen, svängde vänster då vi skulle svänga vänster och höger när appen visade höger. Vägen blev smalare och smalare, inga hus längs vägen längre och vi kunde köra som högst 10 km/h. Lite spännande tyckte jag till en början. När den blev så här risig sa min man nej, det här stämmer inte. Det finns flera vägar hit sa jag, och det här är en av dem. Men när det låg nerfallna tallar över den här skogsvägen sa han ifrån på skarpen, och jag började faktiskt tvivla på Goggle, och kände mig riktigt osäker. Vi vände till sist, där det fanns en liten yta att vända på. Jag tog kontakt med säljaren som bad mig skicka en kartbild på var vi var. Sedan förklarade han att det finns två sjöar med sammma namn i den här kommunen. Vi var givetvis på väg till fel by. By, jag det fanns nog inte många hus i den vi var på väg till, för det fanns knappt någon skylt någonstans, endast Google som visade oss vägen, genom tätaste skogen. Jag vill inte ens tänka på hur många mil vi kört fel.
Vi kom fram, och döm om min förvåning, när säljarens faster som satt på altan var en före detta kollega till mig. Vi fick en liten pratstund där och det var så roligt.
Bordet, passade perfekt här inne.
Jag bjöd min man på lunch på Norrigården eftersom han snällt följde med för att hämta bordet, även om han fick några bryt efter den knöliga skogsvägen.
Efter lunchen åkte vi hem, fyllde bagaget och släpet med bland annat det gamla köksbordet som nu skulle till Risslan, vår kommuns återvinning. Där någon gång började åskan mullra och äntligen kom regnet.
Frida och Otto kom med jordgubbar åt mig senare på eftermiddagen och vi fixade middag tillsammans.
De här två bröderna gillar att dansa och sjunga. Så vi fick lite underhållning innan de åkte hem.
Nu är det faktiskt inte så varmt längre,
så jag hoppas
♥ Maria