Barnvaktat Helmi
Joel och Lovisa var på ett bröllop i går och jag fick vara med Helmi. Under själva vigseln i domkyrkan deltog Helmi då hennes mamma sjöng för brudparet som var Lovisas bror Anton och hans numera fru Sofia.
Efter vigseln och innan middagen dök de upp med lilla tjejen och alla hennes attiraljer.
Föräldrarna drog i väg på middag och efterföljande fest. Att barnvakta någon för första gången är både skoj och lite spännande. För är man drygt fyra månader är det inte säket man gillar att vara med farmor så länge. Nu var vi många som barnvaktade, för faster Frida ville också vara med, så i flera timmar var vi ett helt team. Det gick fantastiskt bra vill jag lova!
Min kusin Ingela dök upp vilket var extra skoj då hon bor i Kiruna och det är länge sedan vi träffades.
Medan vi pratade på om livet fixade Otto supergoda toasts och vi fick en sen lunch alternativt tidig middag.
Det blev kväll, och alla åkte hem, kvar blev farmor, farfar och en liten gullig tjej. Hon somnade som hon skulle enligt alla anvisningar vi fått, men en och en halvtimme senare än vanligtvis. Mamman och pappan blev hämtade från festen någon gång under natten och då sov både jag och Lillan djupt.
Vi har ju som jag nog skrivit om här tidigare en massa saker i våra förråd, saker som ska rensas bort, bara vi prioriterar rensa förråd framför allt annat vi gör. Innan Joel och Loivsa åkte hem i dag tog de sig upp på vår kallvind för att se om de kunde hitta den sparklåda vi hade åt barnen då de var små. Om ni inte vet vad en sparklåda är, så ska jag berätta; det är likt vagnsinsatsen en trälåda man fäster på en spark och har små barn i då man vill ut på en sparktur en vacker vinterdag. Vi hade en som jag målade rosa, och nu är jag nästan säker på att vi sålde den efter tredje barnet, d v s då Joel blev för stor för den. De hittade i alla fall andra saker som de tog med sig hem.
Den här smutsiga dockvagnen, som jag faktiskt gjort själv. Blir stolt då jag ser vad jag ritade, sågade och fixade till, för mer än 40 år sedan.
Den här sparklådan hittade Joel på vinden men den är för dockor. Den har jag inte gjort själv, utan den har jag köpt åt Frida då hon var liten. Målat den har jag, i alla fall.
Jag blir lite fascinerad när jag ser hur jag till och med målat lite blommor och annat på den, tänk att jag hade tid med allt detta.
Numera går tiden till annat pyssel.
Någon gång i slutet av maj slängde jag ner en massa vallmofrön i en pallkrage.
Nu blommar de så vackert.
Jag får en känsla av arr den här bloggportalen har semester.
För den är så hiskeligt dålig var och varannan dag.
Testar att stänga får vi se...
God natt!
♥ Maria