Blixthalka, i januari hos oss.
Vädret är ur led. Det ska inte vara plusgrader och glansis hos oss i januari. När min föreläsning precis började fick jag samtal av Magdalena på skolan, all busstrafik är inställd, "hur får vi hem våra elever som har slöjd på Ormbergsskolan", en skola så där 6 km bort. Jag skrev ett meddelande till våra vårdnadshavare, att de måste hämta sina barn på grund av ishalkan och inställda bussar, Magdalena och Annika ringde föräldrar. Allt löste sig, så skönt annars hade vi väl fått sova över med eleverna på skolan, så som de får göra i Abisko då det blir snöstorm och E10 stängs.
Efter middagen ville jag ut och traska. Min kropp måste få röra på sig.
-Aldrig sa min man, som är rädd för att ramla igen efter sitt lårbensbrott.
Skam den som ger sig. Jag gick ut och kikade och såg att halkigast var det inne på vår gård. Ute på vägen var det grusat, lite halt var det väl ändå för gruset hade sjunkit ner, men jag kände att jag m å s t e ut och min man följde med trots ishalka. Så himla skönt, ingen föll, och det blev nästan 7 000 steg, vilket jag behövde.
Himlarna är så gudomligt vackra just nu.
Pärlemor på himlen i går. Såg det inte förrän några gossar på skolgården ropade åt mig att jag skulle se upp på himlen.
Hemma är julgranen utslängd och det enda som finns till minne av julen som var är en vacker amaryllis.
Det gäller att fånga dem i god tid, visa vad vi gör som vi är stolta över. Anna vår duktiga kock bjöd på nybakad kaka och lingondricka. Föräldrarna fick veta lite mer om Måltidsresan och Klimatsmart mat. Vi fortsatte i Förskoleklassens lokaler, och jag berättade om vår vision, våra pedagogiska tankar och vad vi tycker är viktigt så att det blir fantastiska skoldagar för deras barn hos oss. Skoldagar är som livet i det stora hela, ibland är det jobbigt, ibland är man ledsen, men för det mesta är det en plats man vill vara på och i. En plats där det känns meningsfullt och där man lär sig nya saker allt eftersom. En plats som gör en glad.
Höll på att glömma granskotten vi sparat och har i frysen nu.
På skolan kan man tro att det aldrig varit jullov, för här är jobbet i gång och dagarna bara rinner i väg, mot sportlovet. I matsalen var Sveriges radio P4 i dag och intervjuade vår kock Anna och några elever som stod och bakade nanbröd till dagens lunch.
Det här var i går kväll, då matsalen fylldes av blivande sexårsföräldrar.
Det gäller att fånga dem i god tid, visa vad vi gör som vi är stolta över. Anna vår duktiga kock bjöd på nybakad kaka och lingondricka. Föräldrarna fick veta lite mer om Måltidsresan och Klimatsmart mat. Vi fortsatte i Förskoleklassens lokaler, och jag berättade om vår vision, våra pedagogiska tankar och vad vi tycker är viktigt så att det blir fantastiska skoldagar för deras barn hos oss. Skoldagar är som livet i det stora hela, ibland är det jobbigt, ibland är man ledsen, men för det mesta är det en plats man vill vara på och i. En plats där det känns meningsfullt och där man lär sig nya saker allt eftersom. En plats som gör en glad. Matsalen är rätt så nymålad och vi har också fått några fina tavlor från kommunens konstsamling.
Bilder av Magnus Dahl.
Tillsammans med Charlotte som är ansvarig för kommunens samling kom Birgitta Lindvall Wiik. Birgitta träffade jag sist för många år sedan på en lägergård vid Luleälven då hon gjorde ett reportage om de läger vi hade varje höst på min förra skola. Charlotte hade samtal med några elever om bilderna, och sedan hängdes tavlorna upp. De här eleverna intervjuades av Birgitta om konst i allmänhet i skolan och om de här tavlorna. Den intervjun kommer att publiceras i en tidskrift som Luleå kommun ger ut då och då till alla invånare i Luleå.
Rastbodan är populär, och Christoffer har köpt in nya spadar så det går att skotta snö, om man vill.
Femmorna firar att de är tillbaka i skolan igen efter ett långt jullov.
På Fritids är det några elever som målar sparken, den som ska finnas i Norra hamn för att vem som vill kan låna den då de ska ut på isvägen.
Utbildningen jag läser, om elevers psykiska hälsa hade fokus på Obesitas - fetma i dag. 
En läkare från Västerås föreläste om deras framgångrika arbete med elever och deras familjer för att väda på en livsstil som kan orsaka en för tidig död.
Intressant, och ett problem i vårt samhälle i det stora hela. Tänk bara skillnaden på skärmtid för barn 1975 och i dag. Då var det ett barnprogram per kväll, inte så mycket mer.
Vi ska prata om BMI, inte vikt.
Om detta ovan och skärmtid, igen.
♥ Maria