Mitt I veckan tankar.
Jag har blivit lite mer av kulturtant de senaste veckorna, än vad jag varit tidigare. Inte mig emot, om det fortsätter så här. Eller kanske inte, jag trivs ju hemma också. Men det ger energi att få ta del av kultur på olika vis.
Söndagen var det egentligen dags att leverera julklappen åt Axel. Konsert med Euskefeurat, mig och Lukas. Sedan visade det sig att Axel hade hockey i Haparanda igen. Han ville så klart inte missa sin hockey, och biljetterna var köpta. Så det blev jag, Lukas och Ebba som gick i stället. Klantigt nog av mig, så tittade jag inte på biljetterna vilken tid det började, tog bara förgivet att det var 19.00.
Lukas hade också match, så han sa att han kommer till Kulturens hus till 18.50, då hinner han äta lite innan, för han är alltid superhungrig efter en match.
Jag tog det lugnt hemma och tog mig till stan och Kulturens hus till 18.45. Kände på en gång att något inte stämde. Det var folktomt, och tyst. I garderoben stod en gäng och pratade, och berättade för mig att det börjat för snart en timme sedan. Samtidigt sa de att jag kunde gå in om jag vill, men det är paus om en kvart, sedan spelar de en timme till. Vi gick in, men stod på sidan om fram till pausen.
Euskefeurat levererar samhällskritik med finess och humor. Det gjorde kanske inte något att vi missade en timme, för oftast spelas de bästa låtarna sist. Ni vet "...det är hit man kommer när man kommer hem" och sådant.
Måndag och äntligen, sköna lunchpromenader och ut på havsisen.
Vädret fortsätter vara varmare än någonsin, här hos oss. Vi hade kvällsmöte med Fritids och då är det nästan ett måste, med en lunchpromenad. För det behövs energi när man börjat jobba i ottan och ska fortsätta fram till 19.00.
På tisdag var jag Kulturtant igen. 
Författarkväll där Kerstin Wixe intervjuar Mattias Timander från Kliruna. Han har skrivit boken "Min vilja sitter i skogen" som nu är nominerad till olika priser. Han är en spännande personlighet, som berättade med inlevelse om sitt liv och om karaktären i boken, som flyttar till byn, en by som i verkligheten heter Pirttivuopio och ligger nästan vid foten av Kebnekaise.
Mitt sällskap, Bitte och Bettan. Jag ska läsa boken, eller så lyssnar jag på den, för Mattias ska själv läsa in den, och han har en så härlig Kirunadialekt. Det är en så fint att höra män prata Kirunadialekt, för män från Kiruna har mer av den genuina dialekten än vad kvinnor har, tycker jag. Det är inte alls som man pratar här vid kusten, för här förkortar man ord, inte blir int t ex. I Kiruna uttalar man alla bokstäver.
Jag funderar på färger uppe i den blivande Punchverandan. Bläddrat i både nya och gamla inredningsmagasin och försöker få inspiration. Färg eller tapet, blev enkelt för min man har redan spikat upp panel och då blir det till att måla.
Den tillbyggda delen, rätt så klar. Men det återstår en massa jobb som inte syns i bild. Väggen in till huset ska rivas, och innertaket i huset ska rivas och sedan fogas i hop med det nya vilket innebär att det kan bli kallt här på övervåningen innan det nya innertaket är på plats. Där av tänker min man att det får ske tidigast i mars, då risken för -35° inte är så stor för det kommer att bli öppet upp till yttertaket bitivs ett tag.
Tvålar är jag lite nördig i.
Köpte den här i Kiruna, på Enchanté och hade nog tänkt ge den i present till någon, så jag la in den i ett skåp och där har den legat i några månader nu, bortglömd. När jag hittade den i helgen hamnade den på vår toa på bottenvåningen i stället.
Till helgen som kommer ska jag vara kreativ,
längtar!
♥ Maria