Splash - musikfestival i Luleå.
Jag är ju mest hemma när jag är ledig, trivs med det. Men så klart är det skoj att det händer roliga saker i vår stad, och ibland händer det att vi köper biljetter och tar del av utbudet. På lördag ringde Axel, mitt äldsta barnbarn och frågade så snällt om jag kunde följa med honom och lyssna på ett band som skulle spela på den här festivalen som var i helgen i Luleå. Snabbt sa han, innan jag ens hade frågat vad det kostar, att vi kan stå utanför och lyssna, för det är så dyrt att gå in. Oki doki jag var ju ändå ensam hemma den här helgen.
Det ser kanske ut som att vi är ensamma här, i Södra hamn, men klockan var 23.50, 10 min innan spelningen började med Soppgiro bygget ett norskt band, och det sista bandet som spelade den här helgen. När det väl började spela flyttade vi oss lite närmare avspärrningarna. Det var nog mist 100 till som snålgluttade, precis som vi och det kanske inte är konstigt då det kostade 1200 kr att betala in sig per person. Både jag och Axel var överens om att det inte var värt att betala det för att se dem spela 45 min.
Det var ett otroligt vackert månsken i går kväll. Så medan vi väntade testade vi att fota månen på olika
sätt och se vad som blev bäst.
Så startade spelningen och vi flyttade på oss lite närmare.
Axel var nöjd, han älskar musik och sjöng med till flera av låtarna. Texterna är ju som vanligt inte barnvänliga, och jag funderar som alltid vad som är ok och inte, men han lyssnar ju på dem ändå, även om vi inte hade stått här i går. Axel var inte enda barnet här bland alla tonåringar och yngre vuxna. Det fanns en del föräldrar med barn i hans ålder som stod här också.
Mysigast ändå var att komma hem och äta en nattmacka med gossen innan vi la oss och då var klockan 02.00.
Axel vaknade halv tio och då hade hans mormor varit vaken en timme redan. En smoothie bowl, som är lite tjockare än en vanlig smoothie.
Jag gräddade plättar med plättlaggen jag fick då vi delade upp min fasters hem och hushåll.
Axel bestämde att vi skulle äta på punchverandan, alltså bar vi upp allt.
Det här är det finaste som finns, att få den här tiden med sina barnbarn då och då.
Jag har bakat massor i dag, då jag jobbar i morgon och i morgonkväll kommer alla barn med sina familjer för att gratta sin mamma. Axel ville han ha lövbiff med pasta till middag och "den goda såsen du brukar göra", sa han. Så klart fick det bli så.
"Eftersom jag bakar får du fixa maten", sa jag då.
Axel stekte kött och jag bakade tårtor. Det gick väl så där för mig. För helt plötsligt hände något med jordfelsbrytaren och allt slocknade. Vi ringde en vän, alltså Otto som bad mig filma elskåpet och sa vad jag skulle göra. Det som hände då var att spisen var igång och Axel fortsatte steka. Jag noterade inte att ugnen inte var igång, där min sockerkaka gräddades trodde jag i alla fall. När larmet ringde och jag skulle ta ut den var den i princip ogräddad. Det blev inte någon sockarkaka av den.
Vi åt Axels goda middag och sedan fick jag vispa ihop en ny smet. Lukas kom förbi som har varit i Kainulasjärvi i helgen med sin far. Axel liftade hem med Lukas och det blev tomt och tyst i huset igen.
Nu börjar det vanliga livet igen,
även om veckan som kommer blir rätt ovanlig ändå.
♥ Maria