Kyrkflytten
När vi städat klart i vår lägenhet i Riksgränsen åkte vi till Kiruna för att hinna se lite av Kiruna kyrka som börjat sin färd till den nya stan. Det var ju i den kyrkan vi gifte oss den 23 december 1989.
När vi kom till Kiruna fick vi en direktrapport av min brorsdotter och min mamma som hade varit och kikat på kyrkans färd under förmiddagen. "Den står still just nu för att alla som jobbar med detta ska få lunch", sa de. Okidoki, då tar vi också lunch sa vi och funderade snabbt var det var smartast att äta en dag som denna.
Det blev Spill, för här fanns parkeringsplatser och faktiskt även ett ledigt bord för två. Pasta med baccon och svamp, riktigt gott och det valde jag.
En dag som denna, delade vi på en efterrätt. Sedan fick vi bråttom då vi hörde att kyrkan börjat rulla igen. Så stod vi då på Lombolo leden med några hundra till och frös, för det var kyliga vindar som slet i allt och alla den här augustidagen. När vi helt plötsligt får syn på den guldiga kyrktuppen trona upp sig bakom björkarna hundra meter framför oss fick jag gåshud, det var som en illusion som närmade sig sakta, sakta.
Om det inte varit så kallt och om vi inte skulle fortsätta till Luleå den här kvällen hade jag gärna stannat här. Men först en sväng till min bror där min mamma var för att få ta del av allt detta.
Här var blommorna så otroligt fina.
Några hade hamnat på toan.
Nu kikar vi på vår tisdagskväll;
Då fick vi besök av två gulliga kvinnor, Josée, vår son Joels svärmor och hennes syster Anne som bor i Paris. De var här i Gränsen några dagar för att sedan fortsätta till Lofoten. Jag hoppas så att de får några fina dagar nu. Det är så intressant att få jämföra våra länder och att få ta del av deras liv då de var barn i Frankrike. Jag lär mig något nytt varje gång vi träffas.
Bordet här hade behövt lite kärlek, men jag kom ju inte i väg hit då det var varmt och torrt. Nu är det alldeles för blött för att det ska gå att måla. Blir det fina torra dagar i september kanske, annars får det vara till nästa sommar.
Innan vi åker hem är det samma rutin varje gång. Tvätta sängkläderna och hänga upp dem på tork. Packa och städa så det känns fräscht för nästa som kommer hit. 
Nöjd och då kunde vi lämna allt här för den här gången.
Det händer massor i Riksgränsen just nu, från stranden av Vassijaure och upp på berget Marie Pigg kryllar det av män i varselkläder. Traktorer och grävmaskiner bullrar i den annars så tysta miljön och lite spännande är det att få se hur allt kommer att bli.