Den jobbigaste, härligaste och mest...?
Ja, hur många adjektiv kan jag rada upp utan att det låter allt för patetiskt, men att utmana sig på det här sättet är så otroligt jobbigt, och lika ljuvligt på en och samma gång.
Här är nästan alla som vågade utmana sig och vandra de jobbiga kilometrarna som nästan är en mil upp, upp och upp. Två var så taggade så de hade redan rusat iväg upp för berget och kom inte med på fotot. Vi hade ytterligare fem som valde en mindre krävande vandring den här dagen. Och fem som av olika skäl valde att stanna på vår skola.
Vädret varierar från en minut till en annan, så som det kan göra i fjällen.
Helt plötsligt kom solen, så skönt ändå. Amanda hade med sig torkat renkött som hon bjöd på, till vår förtjusning.
Den här vilopausen var välbehövlig.
Tur att humöret var på topp, för vi var stundtals väldigt trötta. En glädjespridare var Kornelia som höll låda och fick oss att skratta medan vi kämpade upp.
Fotade inte så många blommor som jag brukar.
En skön känsla, att komma fram.
När vi i sista gänget kom upp, var vi 45 minuter efter det första, Christoffer och Maria. Men vi som kom sist ville njuta av turen och inte stressa till målet...säger vi.
Lite lyx när man väl är framme, det tycker jag att jag var värd.
En skön stunds vila och i det här gänget får man skratta.
Innan vi började traska ner. Vi valde den andra vägen ner, den som går direkt till hotellet. Och just här, fick jag förslag på vad jag skulle skriva i min blogg av Kornelia. Inte så dumt, att ha en "spökskrivare". 😘
Helt okej, att ta en annan väg, även om jag fortfarande gillar den andra leden lite mer.
Här är det rätt så brant ner. Och lagom läskigt för att ta finaste fotot.
Att ta sig ner, kan man göra på olika sätt. Åka på stjärten t ex. Klockan tickade på, och strax efter 16.00 var vi tillbaka i stugbyn. Dusch och bastu, precis vad kroppen behöver efter en sådan dag som denna. Lite upprörd är jag i alla fall, för att det inte finns tvål i duscharna till bastun på hotellet och inte heller i de små stugorna. Sådant får man inte snåla på.
19.00 åt vi middag på hotellet. 
Bartendern var supertrevlig och sålde ett vin som passade perfekt till torsken.
Alla var nöjda med dagen, med maten och med sällskapet.
När vi inte får vikarier och måste lösa dagarna på skolan ändå,
när regnet öser ner och höstvindarna viner,
och ingen vill gå ut och röra på sig,
då kommer vi, trots en viss dos frustration,
att bära varandra genom dagarna fram till jul.
♥ Maria