En smula trött.
En galen intensiv vecka kommer att så småningom glida in i en vanligt galen vecka, så som det är för det mesta. Ska försöka minnas vad jag gjort de senaste dagarna...
Onsdagskvällen, och nu hade vi blivit bjudna på middag på Clarion av de finska rektorerna. Jag och Nina bestämde oss för att träffas en stund innan för att hinna addera alla våra tankar som snurrar kring allt och inget.
Rolf hälsade oss välkomna och menyn presenterades av kocken.
Vi fortsatte vårt lärande av varandra. Vår skollunch var de så imponerade av, förstår för det är vi själva också. Våra slitna skollokaler var något de inte ville tillbaka till. De har fått så fina skolor och fått sina skollokaler renoverade och uppfräschade, så det är något vi är avundsjuka över.
Sedan god mat.
Hjortfilé.
Till efterrätt en god chokladtryffel.
Tiden går fort i trevligt sällskap, tänk de har ingen Skolinspektion i Finland, de gör ett bra arbete ändå, och jag rusade ännu en kväll till bussen för att hinna sova några timmar.
Det blev torsdagmorgon...
Nu på Tallkronan, och så skoj att få se vår stads nyaste skola som nu är 7 år.
Vi började i deras aula, där Patricia berättade om skolans arbete och hur de arbetar med ett gemensamt projekt över hela skolan varje termin, som sedan redovisas för vårdnadshavarna. Det senaste var rymden. Det är helt suveränt att arbeta så, har gjort det själv och mina egna barn har gått på Kråkan på högstadiet där det var lite av skolans själ. Även på Sunderbyskolan där den yngsta gick hade man presentationer för oss vårdnadshavare regelbundet då de avslutat sina Storyline projekt. 
Faddrar, är bra och något vi också har på min skola. Precis som vi läser de litteratur, lärarna på Tallkronan, nya insikter och kunskaper som sedan bygger upp en gemensam kunskapsbas som man kan utgå i från i förhållningssätt och lärande.
Ungefär lika som hos oss. Skoj, att hinna få se lite mer av sina kollegors arbete, se att mycket är lika och en del kan man lära sig av.
Vi fika de och fortsatte våra samtal om elevhälsa, elevcoachning och andra viktiga saker.
Flera goa lärare jag känner på samma bild. Någon kom inte med som är särskilt kär. Åsa i bakgrunden var lärare på en skola där jag var rektor mitt allra första år i den rollen.
När jag tänker tillbaka på det året, inkastad som vikarie för en sjukskriven rektor, kommer en del minnesbilder fram, så som min första dag. En manlig lärare, kanske 15 år äldre än vad jag var då, jag var kanske 41, ställde sig väldigt nära mig bredbent med armarna i kors, och frågade; "jaha, och vad kan du då" medan han tittade mig stint i ögonen. Jag tittade lika stint på honom och berättade lugnt om min bakgrund och mina utbildningar. Han svarade lite mer ödmjukt; "då kommer det nog att gå bra". Skolan hade massor av duktiga lärare, och duktiga rektorer, det fanns två, vilket var ett oerhört fint lärande för mig. Så borde alla få börja sitt uppdrag, för det tog tid att samarbeta men jag lärde mig massor av både Elisabeth och Anki som jag vikarierade för.
Då jag slutade efter ett år och gick tillbaka till mitt lärarjobb på heltid, med så där 25 % undervisning på LTU och lärarutbildningen trodde jag nog inte att jag skulle komma tillbaka till rektorsjobbet. Det blev sedan en massa år på LTU innan jag sökte med nyfikenhet och nya insikter, helt frivilligt mig tillbaka till skolan och rektorsuppdraget. Snart 16 år senare känns det fortfarande helt okej och roligt med alla utmaningar. Jag behöver utmaningar har jag förstått, för att finna tillvaron intressant.
Torsdagskvällen innehöll ett privat event som gav mig nya kunskaper, det kan jag berätta om i nästa inlägg.
Önskar er en fin lördag!
♥ Maria
.... och bra gick det , Maria om än tuffa möten!